PersonligaPersson är ju egentligen ingen som riktigt vet hur och vad det gick fel med Bert. Det var sannolikt väldigt många olika faktorer som spelade in. Föreningen ville ha förändring, men var inte beredda ta det fullt ut och acceptera konsekvenserna av denna förändring (ref Berts uttalande till Candevi i Corren kring “hur många tror Du står bakom mig”). Det är också omvittnat från flera håll att det var många kontroverser inom laget.
Det jag tror var det största problemet var att bygga och få acceptans för en gemensam målbild. När det inte lyckas blir det per automatik konflikter och blame game. Subgrupper bildas, konflikthärdar och tappat fokus på helheten.
Vad som varit hönan och ägget är nog väldigt svårt att fastställa. Tror det är svårt till och med för de inom laget, den egna upplevelsen blir färgad av din egen och andras uppfattning och åsikt. Starka individer präglar mindre starka och så vidare.
Men det jag tror går att säga med säkerhet är att Bert misslyckades med att skapa en homogen grupp av de ingående spelarna. Varför och var felen låg kanske aldrig går att förstå. Men oaktat det så är det en ledares främsta uppgift att leda och skapa framgång för sin grupp. Sen hade kanske inte Bert “föreningen bakom sig” fullt ut heller.
Precis som PersonligaPersson så har ju jag ingen sanning heller, bara lösryckta detaljer och andra människors uppfattningar inifrån. Men inget av detta är ju hela sanningen. Jag reflekterar bara jag också.
Sen tror jag det är dags att släppa Bert och det som varit under hans tid. MEN, det är otroligt viktigt att göra en haveriutredning objektivt och i lugn och ro när dammet lagt sig och komma till insikt om vad och varför som gått fel och varför vi befunnit oss på ett sluttande plan så väldigt många år. Vad behöver vi som förening göra för att skapa förutsättningar för framgångar inom elitverksamheten (SHL)? Kan vi lära något av J-verksamheten. Och kanske viktigast av allt, vad VILL vi och vad vill vi vara och hur vill vi uppfattas. Vilka är våra målbilder med LHC?
