Anders Mäki i Aftonbladet om vad som händer under Silly Season
Har favoritspelaren i din klubb förlängt sitt kontrakt?
Om det inte är offentliggjort ännu så är risken stor att han är förlorad. Så här går turerna bakom kulisserna i SHL-klubbarna.
Vi går mot spännande slut- och kvalspel. Det är den tysta perioden innan silly season drar igång. Efter sista matchen rapporterar medierna skyndsamt hur många spelare som riskerar att lämna då kontrakten går ut. Men långt innan dess, under ytan, pågår en febril verksamhet – the silly silly season.
SHL-spelarnas kontrakt går ut 30 april det sista avtalsåret. Under denna extrema pandemisäsong kommer de att förlängas en bit in i maj för finallagen då schemat är förskjutet framåt. Men i normalfallet är alla SHL-spelare vars kontrakt utgår arbetslösa den första maj, spelare som i många fall har familjer med flickvän/fru och barn. Självklart vill barnen veta om pappa har ett jobb om någon månad och därför pågår det aktivitet bakom kulisserna.
Hockeymarknaden är numera en relativt mogen marknad med färdiga strukturer som utvecklats ordentligt de senaste 10-15 åren. Spelarna har agenter som representerar dem och som har bra relationer med klubbarnas sportchefer. Det finns ju bara 15-20 kunder i Sverige och även om SICO har licensierat 57 agenter så skulle jag säga att det är ett tiotal som har den största mängden SHL-spelare.
Stor aktivitet
Då spelarna under säsongen och speciellt nu i slutskedet har 100 procent fokus på sin och lagets prestation så är det stor aktivitet mellan agenter och sportchefer. En aktivitet som pågår året om och de första nya kontrakten skrivs redan 8-10 månader innan de gamla går ut. Det är inte så ofta klubbyten läcker ut men alla minns Kovacs-affären hösten 2019. Tvärtom, om förhandlingarna slutar med att spelaren stannar i sin klubb så offentliggörs det gärna mitt under säsongen.
Starten är ett ömsesidigt spel. Redan i september/oktober börjar sportcheferna sondera terräng ordentligt inför nästa säsong då de ser att det fattas pusselbitar i årets lagbygge. Antingen genom att direkt kolla kontraktssituationen för en namngiven spelare eller en fråga till agentkollektivet om det finns någon toppcenter ledig om åtta månader…
Spelarna och agenterna å sin sida vill förstås testa marknaden, antingen för att de vill göra en benchmarking på kontraktsvärdet i sin nuvarande klubb och få rätt betalt om han trivs och vill förlänga. Eller för att det kanske är dags för ett miljöombyte.
De allra bästa spelarna bestämmer sig oftast väldigt tidigt även om alla övriga spelare också gärna stillar sin egen och familjens oro genom att söka en lösning i god tid innan säsongens slut.
I den utvecklade hockeymarknaden är det heller ingen risk med att förlänga med sin klubb. Skulle klubben ramla ur serien så upplöses kontraktet och han kan försöka hitta en ny SHL-klubb. En allsvensk spelare kan förlänga med sin klubb även om han drömmer om SHL eftersom övergångar mellan dessa ligor är reglerat i avtal. Alla SHL-klubbar kan värva kontraktsbundna allsvenska spelare ända fram till sommaren utan problem. Och de bästa SHL-spelarna kan också skriva på nya kontrakt även om de drömmer om NHL eftersom avtalet däremellan innebär att man kan lämna för Nordamerika trots bindande kontrakt.
Det är alltså i stort sett riskfritt för spelare att skriva nya avtal även om man drömmer om högre serie eller är orolig för att åka ur.
Det finns dock en standardiserad klausul i SHL-kontrakten där klubb och spelare kan kryssa i om kontraktet ska gälla även vid nedflyttning. Det gör det lite enklare för en degraderad klubb som slipper omförhandla för de yngre och lite billigare spelarna som kan tänkas gå med på en sådan lösning. Men vi kan bortse från den då i princip inga spelare över medellönen på cirka 100 000 kr kryssar denna ruta – spelaren vill inte följa med ned i allsvenskan och klubben har ändå inte råd.
Allt detta innebär att de spelare som varit framträdande i din klubb denna säsong redan borde ha förlängt sitt kontrakt. Klubben vill ju också som sagt gärna offentliggöra det eftersom det triggar sponsorer, den kommande säsongskortsförsäljningen och även andra tilltänkta spelare.
Därför kan du börja vara lite orolig om du kollar upp vilka spelare i din favoritklubb som inte har förlängt sitt kontrakt som går ut efter säsongen. Det gäller särskilt de som har gjort en bra säsong. Har han redan skrivit på för en annan klubb? Eller utomlands?
Pandemin ställer till det även här
Det är agenternas jobb att marknadsföra sina adepter och säkerställa att vederbörande får förlängt eller ett nytt jobb till den kommande säsongen. Pandemin har inneburit stora avvikelser från en annars ganska välsorterad marknad. Många spelare blev arbetslösa under lång tid förra sommaren och det är inte ett bättre läge nu. En bedömning är att de flesta SHL-klubbar behöver minska sina spelarbudgetar med 10-15 miljoner kronor. Det innebär att lönerna trycks ned och medelspelarna får vara glada om det ens får ett nytt jobb. Stjärnorna klarar sig alltid, de kommer fortsättningsvis att vara eftertraktade och har också en större marknad utomlands. Men allra gladast är nog spelarna som ifjol skrev på ett längre kontrakt. Även om risken finns att en del klubbar tvingas försöka förhandla om dessa också. Vi kommer nog att få se betydligt fler yngre spelare, juniorer och förstaårsseniorer, i SHL nästa säsong och mindre av importerade transatlanter.
Ett ömsesidigt intresse
Agenterna saluför förstås sina spelare till alla sportchefer och när en eller ett par toppspelare har identifierats som han gärna vill ha till sin klubb så låter han agenten veta om detta i god tid. Gärna ett år i förväg innan kontraktet går ut. Då kan agenten via sin klient direkt meddela om det är intressant eller inte. Ofta är det förstås intressant till en början, fler intressenter innebär ju litet högre prislapp. Men samarbetet agent-klubb är så pass utvecklat och bra idag så agenten meddelar nästan direkt om spelaren tycker att det kan bli aktuellt eller inte.
Åt andra hållet är agenterna väldigt bra på att även meddela om en spelare är på väg ifrån Sverige, kanske till Schweiz, Tyskland eller KHL. Då vet man redan i tidig höst att det inte blir någon förlängning efter innevarande säsong, även om säsongen knappt börjat. Det hände till exempel med Chad Billins som redan i oktober 2018 meddelade oss i Linköping via sin agent att det skulle bli Tyskland om ett år.
Ett klubbyte offentliggörs sedan normalt inte förrän efter att klubbarna spelat färdigt, alltså flera månader senare. Det finns ett slags gentlemen’s agreement att klubbar heller inte röjer information även om man vet att din spelare kommer att byta klubb.
Förhandlingen – inte bara om lönen
När en spelare kommit ut på marknaden börjar det ofta med att agenten först berättar vad spelaren förväntar sig för lön – ofta ett ganska relevant löneläge. Parterna känner väl till den ungefärliga nivån. Men det kan ju komma in fler bud och då blir det ju en form av budgivning.
När man väl kommit något sånär överens om själva lönenivån fortsätter förhandlingen. Klubben vill förstås säkra upp en duktig spelare på ett flerårskontrakt och tvärtom hålla ned kontraktslängden om det är en spelare en bit över trettio som återvänder från utlandsspel.
Om ett längre kontrakt är föreslaget så vill han ha en ”out” för till exempel KHL eller Schweiz. Klubben har då nått målet att spelaren inte kan gå till en konkurrerande klubb i SHL men kan fortfarande tappa honom redan efter en säsong. Nästa steg är att föreslå en lösensumma så att klubben blir kompenserad om spelaren vill bryta kontraktet. När Lukas Bengtsson lämnade Linköping för ett par år sedan trots ett treårskontrakt fanns redan en fastställd lösensumma inskriven i kontraktet. ”Hur kunde ni gå med på en sådan klausul?” undrar supportrarna. Ja, annars hade det ändå bara blivit ett ettårskontrakt…
Men oavsett lösensumma så fortsätter man att förhandla om ett senaste datum när spelaren får bryta sitt kontrakt. Klubben vill ju ha ett så tidigt datum som möjligt, till exempel årsskiftet eller siste januari, för att ha tid på sig att hitta en ersättare till nästa säsong. Och agenten vill ha ett senare datum ifall han inte är ”överst på hyllan” i eventuella utländska intressenters spelarshop.
I det omvända fallet, när spelaren vill ha ett längre kontrakt än klubben, så vill man ju inte stå där med en svindyr spelare som har passerat sin ”prime”. Då är ”negativ lönerevision” en variant, lönen går ned med stigande ålder.
Givetvis händer det att spelare som har vattentäta kontrakt också drar till sig intresse från utlandet, till exempel KHL eller Schweiz. Då blir det förstås en direkt förhandling om lösensumma om klubben överhuvudtaget kan tänka sig att släppa spelaren. Men eftersom det är människor man jobbar med som handelsvara så är min erfarenhet att det blir en lösning till slut ändå.
Speltid på begäran
Jag har varit med om en del roliga händelser. Det var en spelare som representerade en finsk klubb men som av någon anledning inte fått det att stämma. Så den finske agenten ville få honom att byta miljö och helst komma till Sverige för att få en riktig nystart. ”Kan du komma och titta på honom på torsdag eller lördag?” frågade agenten. ”Men han är ju petad och har inte spelat på två veckor, vad hjälper det?”, frågade jag. Då fick jag ett oväntat svar:
– ”Inga problem, säg bara när du kan komma så ser jag till att coachen tar ut honom till den matchen så får du se honom i aktion…”
Jag åkte och kollade, han spelade, men det blev ingen affär ändå…
