Rob blir så oerhört irriterad (uppgiven) av den här typen av beteenden. Först är det dock viktigt konstatera att man behöver vara källkritisk, både när det gäller våra egna spelare som inte får förnyade kontrakt och spelare i andra lag som i exemplet ovan. Vi vet inte vad som är uppgjort och vad som är sagt. Däremot har det, när det gäller LHC, varit flera exempel i media kring spelare som uttalat besvikelse över bristande kontakt och information vid olika händelser. Sörensen, Kreü och AK nu senast bland andra.
Med reservation för att bara ena sidan ges utrymme ge sin bild, eller i alla fall bara ena sidan som ger sin bild, av olika händelser så kan man generellt säga att det viktigaste som finns oavsett sysselsättning är att ”ta hand om människan”. Det är viktigt av så många olika skäl. Man måste måna om sina anställda, då menar jag inte något flummigt gitarrspelande runt en lägereld, utan bara se varandra och bry sig. Blir någon skadad och frånvarande håller arbetsgivaren kontakt regelbundet. Har man utlovat besked så lämnar man besked, även om beskedet är att ”man inget besked har än”. Man uppmärksammar personer som presterar eller tillför något utöver det vanliga, negativ kritik tar man enskilt….. och så vidare.
Det verkar vara så inom elithockeyn att man i flera fall (LHC, Brynäs, Luleå… säkert mfl) missar den här omtanken om varandra. Fokus ligger på så många saker, ekonomi, scouting, förvärv, sponsorer…. att man verkar glömma individen. Sånt straffar sig i längden och leder till sämre sammanhållning, sämre ”varumärke” och sämre glädje på jobbet.
Känna glädje över att vara en del av en grupp är det mest basala en ledare har att säkerställa. Grunden i det är att se varje individ och bry sig om varandra.
