Man blir ju helt likgiltig till skiten. Detta känns som standard LHC senaste 3-4 åren, ett ständigt lidande.
Det galna är att man blir så påverkad av alla förluster, men ändå sitter man fastklistrad och hoppas att det ska vända. Man ser ljusglimtar och tänker att truppen äntligen har hittat något som kommer ge utdelning i framtida matcher. Jag var helt galet positiv inför matchen, trodde verkligen vi skulle fortsätta på den inslagna vägen som mot FBK. Att matcher två dagar emellan kan skilja så mycket är förvånansvärt.
Aja, nu har i vilket fall jag kommit till punkten där jag i princip går in med inställningen att vi kommer förlora varje match vilket är otroligt tråkigt. Det behövs dock för att jag inte ska bli för påverkad när de förlorar gång på gång. Innan denna match hade jag fortfarande förhoppning om någonting bra denna säsong men det kändes som någonting försvann under matchen. Det var som att spelarna tappade det också, Bert såg likgiltig ut han med.
Är väl egentligen ingen spelare som får godkänt. Pasic är fortsatt frenetisk och har bra spelsinne vilket jag går igång på, hoppas han fortsätter.
