Pasic har lite svårt med självbilden. LHC hade han lite motflyt och la benen på ryggen. I SSK fick killen tuppkam och flyttade norrut till Luleå. Där talade Bulan om för pojken vad som krävdes. Det blev lite för mycket och i Skåne o MIF skulle han väl blomma ut, Nja Kollar o Robertsson var mjuka i början men blev tuffare vartefter. I HV får han nära till Mamma o Pappa och nu kan han nog andas ut. Äntligen får pojken ro och kanske kan stanna i flera år.
