Matematikern Sannerligen, Mårds vilja att inte nöja sig och röra om i den svenska hockeyeliten var något som genomsyrade hela föreningen under den tiden.
Det är nog inte fel att säga att LHC är en klubb som har jobbat i uppförsbacke ända sedan starten (och då räknar jag in LHC:s tid under BK Kenty). Från Kentys motarbetande av ishockeyn till skulderna som följde med när LHC bildades till kommunens eviga oförmåga att ge idrotten i staden rätt förutsättningar till att utvecklas.
I början på 90-talet blev vi dessutom tvångsdegraderade för att hockeyförbundet “ville sätta ett exempel” för den ackordsuppgörelse vi hade gjort, samtidigt som Västerås och Väsby slapp undan trots att de hade gjort samma sak.
Sedan kommer man till vår tid i högsta serien där de andra lagen tittade snett på oss redan när vi kom upp i Elitserien och Tre Kronors general manager Peter Wallin kallade oss t.o.m. för “en skam för svensk ishockey” efter 3-9 mot Djurgården i Globen. I den efterföljande presskonferensen tog Mård ton och sa att LHC inom fem år skulle besegra Djurgården i Linköping inför 7000 åskådare och han möttes med hånfulla skratt från den samlade mediekåren.
Och så har det fortsatt genom åren med en mediekår som motarbetat oss (både lokalt och nationellt), en kommun som knappt brytt sig om oss och överlag en ren avsky från en liga som inte vill ha oss. Kombinera det med hockeyförbundets agerande 91, den ovannämnda kommentaren från en landslagsrepresentant och de ekonomiska bekymmer som klubben har brottats med till och från ända sedan klubbens bildande, så är det svårt att hitta ett lag i hockeysverige som blivit så pass motarbetade av nästintill alla verksamheter runt om och som haft alla odds emot sig.
Trots det så står vi kvar där i eliten, på väg in mot vår 26:e säsong i högsta divisionen och ett kvarts sekel med SHL-spel varje säsong, ett faktum som bara överträffas av Frölunda, Färjestad och Luleå. Pamparna i Djurgården, som såg ner på LHC i början, har åkt ur två gånger under samma tid.
I en och en halv generation har vi varit ett fast inslag i högsta serien - och pamparna avskyr det. Vi kommer aldrig att ses som en del av “gemenskapen” och det är helt okej. Vi går vår egna väg, drivna av en framtidstro och viljan att fortsätta vara en törn i ögonen på de som aldrig gett oss en chans!
ALLA HATAR OSS - VI ÄLSKAR DET!
