Sorry för ett semesterlångt inlägg i ämnet hjärta..
”Ha hjärta för” handlar ju, som orden antyder, om känslor. Dom kan ju vara betingade av många olika saker och vara av skilda karaktärer.
Trygghet, glädje, samhörighet, kamratskap, värderingar, enskilda personer som betytt eller betyder mycket och så vidare… när det gäller hockeyn så kan ju den där goa känslan handla enbart om laget, om staden/regionen eller om att man mötte sin kärlek eller något annat här.
Känslan för klubben man startade i som barn är nog en av de starkaste. Platsen där man växer upp och som, förhoppningsvis, är associerad med så många positiva känslor.
Men det kan även vara känslan för helheten kring laget, trots att lagmedlemmarna skiftar under de år man är i laget ”Lex Gordon”. Tror just Gordon utgör en typ av spelare som får känslor för så mycket mer än just laget. Han fastnade för helheten. Bo och leva i Linköping/Sverige, livsstilen, alla fans/vänner etc
Broc Little träffar kärleken och får barn under sin tid hos oss, leder såklart också till starka känslor.
Jag kan ta mig själv som exempel på hur hjärtat styr känslor kring olika saker. Född och uppvuxen i Stockholm, utflyttad i samband med ett yrkesval. Landade ganska tidigt i Östergötland och Norrköping. Tillbringade ett antal år i en grupp med människor inom ett rätt speciellt yrke där kamratskap, förtroende och tillit betydde allt. Alla arbetade mot samma mål under svåra och rätt riskfyllda betingelser. Den gruppen människor betyder fortfarande massor för mig, det vi gjorde är en del av den jag är. Men i övrigt känner jag inget speciellt för Norrköping.
Större delen av vuxenlivet är nu tillbringat i Linköping. LHC betyder massor för mig, trots att jag inte är född här. Till stor del beroende på spelande barn under många år nu och mitt eget engagemang. Men även beroende på alla fantastiska människor jag möter nästan dagligen i föreningen. En känsla av samhörighet, glädje, gemensamma mål och så vidare. Gemenskapen här på Bullen är också en stor del.
Det där med ”var man har sitt hjärta” är säkert olika för alla. För mig har det handlat om gruppen människor, miljön jag verkat i och graden av utmaning sysselsättningen bestått av.
Inom sportens värld är LHC laget i just mitt hjärta, tveklöst så och kommer nog aldrig förändras. Det är starkt kopplat till så mycket, men mest en känsla av samhörighet, engagemang och glädje.
Spelare som reser runt som vagabonder bär nog med sig sitt hjärta vart dom än kommer. Bildas inga särskilda band till stad/lag om inte något av stor betydelse för livet inträffar. Kanske är också (sannolikt så) hela ungdomstiden inom ishockeyn i Nordamerika så annorlunda gentemot vår svenska modell att ”hjärta för moderklubben” inte lika lätt uppstår. Vår modell med föreningsliv och ideella krafter tror jag skapar större grad av samhörighet och hjärta.
Smaken och doften av pengar, särskilt stora pengar är svår att motstå. För många spelar säkert titlar och vunna segrar stor roll också. Även om det säkert inte är avgörande för en nordamerikansk vagabond som exempelvis Billins med en Le Matpokal rent personligen.
