Deppigt. Poängen per krona kanske inte är oersättliga (nu när ett nytt kontrakt ska skrivas), men däremot symbolvärdet i att få fram en egenfostrad forward som sannolikt kan nå landslagsklass. Dessutom den typ av forward som är kul att titta på med mycket skills, bra blick för spelet och vågar göra det oväntade.
Inför den här säsongen och den nystart LHC gjorde kände jag mig väldigt peppad på att äntligen få se t.ex. Lycksell och Törnqvist få stort förtroende och kunna ta stora roller. Inte bara för att jag personligen tycker att det är så mycket roligare att se spelare med anknytning till klubben göra bra ifrån sig än random nordamerikan (som ju verkligen kan skapa anknytning till klubben också, men ni förstår säkert vad jag menar), utan också för att jag tror att det är vår chans att inom överskådlig tid utmana i toppen.
Det enda positiva är väl att det åtminstone blir lättare att hitta en rimlig plats för Pasic nästa säsong. Med Olle i lagbygget hade det blivit väldigt svårt. Nu kanske det ändå slutar med att Pasic får spela 5 minuter i en fjärdekedja (om han ens får spela öht) men i teorin kan man i alla fall göra utrymme för honom.
