Självklart är det jävligt trist och bittert om en lirare som Cluben vill ha kvar (t ex Honken, om han nu gör det) lämnar oss. Men lägg ner det barnsliga snacket om Judas hit och Judas dit. Det är en fri marknad. Låt grabbarna göra vad de vill med sina liv.
Vissa drar upp en gräns där de som lämnar Cluben fast man vill ha kvar dem är "Judas" ... medans de som inte längre får vara kvar fortfarande är hjältar, eller i vart fall acceptabla. Jag förstår inte detta? Och betänk att för varje "Judas" som lämnar Cluben så kommer en ny "Judas" till oss från en annan klubb. Det är dock sällan man har hört någon skrika "Judas" åt Musse trots att han med vissa måttstockar borde vara en riktigt praktexemplar av en svikare (mot DIF i och för sig, men det har väl ingen betydelse för själva definitionen). Eller hur?
Lika mycket som att Cluben skall ha rätt att säga åt en spelare att "nej tack, vi önskar inte att du lirar här nästa år" så måste väl en spelare få säga samma sak. Ska ni vara konsekventa så bör väl Cluben annars kallas för "Judas" om man släpper vissa spelare. Antingen ska alla få livstidskontrakt, eller så skall ingen tvingas in i livegendom ...
Enligt mig bör man glädjas så länge Cluben kan attrahera de bästa spelarna (så som t ex Honken). Man hyllar dem så länge de bär Clubens färger. Och när de väljer att dra vidare (självvalt eller för att de inte får vara kvar) så tycker jag att man tackar dem för den tid de kämpat för Cluben. Och att man sedan visar dem respekt därefter. För vem vet ... kanske kommer de tillbaka.
BARA ÄLSKA, INTE HATA. MOT SM-GULD.
