Jag personligen kan verkligen förstå varför man satsar på en sån som Zengerle.
Stor brasklapp här för jag har inte någon större insikt i lönenivåer men om man får resonera logiskt:
En AHL-spelare tjänar inte mer än på sin höjd 50-60K riksdaler i månaden om man inte har envägskontrakt. En sån som Zengerle som knappast var en stjärna i AHL och som aldrig varit över och bevisat sig på stor rink har inte så mycket att komma med i löneförhandlingen således. Kan inte tänka mig att Zengerle har mer än 100k i månaden, troligtvis några tiotusingar lägre än så. Att jämföra med en begränsad spelare som Niclas Lundgren som lyfter runt 120k i månaden (källa mr madhawk, det var åtminstone vad han, enligt höken, erbjöds av Örebro innan vi sajnade honom).
- Zengerle får en chans att bevisa sig på stor rink och jaga fetare kontrakt om han lyckas --> det är värt för honom att investera ett år med "lägre" lön (även om den sannolikt är högre än vad han tjänat i AHL).
- Emvall får in en billig spelare som om han lyckas ger kraftigt bang for the buck jämfört med att köpa in en etablerad svensk breddspelare för samma kosing, men förlorar inte så mycket på det om värvningen inte slår väl ut eftersom man inte räknat med att han ska vara spets och vi har en bred forwardbesättning i övrigt (på förhand).
Så jag köper det fullt ut. Nyckeln ligger ju i att spelaren är välscoutad, att hitta guldkornen som är bättre anpassade för stor rink och SHL-spel och som klarar övergången mentalt och socialt. Än så länge är ju Zengerle ingen hit, men med tanke på att vi, åtminstone på förhand, hade råd med misslyckade spelare eftersom vi hade en bred forwardsbesättning så köper jag att man chansar. Känns ju betydligt mer spännande att plocka in en potentiell Kolarik eller Micflikier för chipspengar än att värva, säg, Oscar Sundh eller Karl Fabricius för typ samma peng när man har flera forwards i kön om värvningen misslyckas.
