Om man jämför Winnerbäck med Plura så går båda tillbaka till sin ungdom i sina låtar, och nog fan är Norrköpingsbor stolta över Plura även om ha har bott i Stockholm sen tidigt sjuttiotal. För var de än bor så kan man inte ta ur barndomen från dem.
Sensmoralen i det hela är att de som ärligt beskriver sin barndom i sina låter och andra texter bör hyllas för vad de har upplevt och att de bär på en sanning som man aldrig får spotta på. Så visst ska vi vara stolta för våra artister även om vi inte gillar deras stuk.
