Vid 0-6 så trodde man inte att man kunde bli mer arg, besviken, ledsen och trolös (dåligt ordval med tanke på motståndet, men ni hajar).
Men joooodå - det gick. I ett slutspel är en förlust en förlust, oavsett siffrorna. Det betyder ingenting, så länge man vinner fyra andra matcher i den serien. Men, då behöver man också sina bästa spelare varje match. Den riktiga förlusten i den här matchen stavas Carl Söderberg.
Calle, Calle, Calle... VATTENSKALLE!
Hur i helvete kan man vara så otroligt, obota korkad? Matchen är sedan länge körd, det är sex matcher (eventuellt) kvar i serien. Vad fan tjänar du på att göra sådär? Och än viktigare - vad tjänar LAGET på det? Den överlägset bästa spelaren i elitserien blir en mygga som söker sig till en lampa och bränner ihjäl sig.
Och hur i helvete tror han att det kommer att bli mildare straff om han går ut i media efteråt och säger "Näe, den tar i axeln", "Det var väl ingenting" och "Ja, givetvis [om att Ledin förstärker]"
Problemet är att klubban faktiskt tar i huvudet också. Med en sådan kraft som det var i den cross-checkingen så studsar den upp. Spelaren är ansvarig för sin egen klubba. Jag ser faktiskt inte hur fan han ska kunna snacka sig ur detta.
Direkt jävla pinsamt, och fruktansvärt egoistiskt. Calles första slutspelsmatch någonsin, och om han inte återvänder till elitserien efter NHL-spel så kan det lika gärna ha varit hans sista.
Och helt ärligt, som jag känner just nu: om han inte kan ta vettigare beslut på isen när han behövs som mest, då vet i fan om han ens behövs. Allt handlar inte bara om att göra poäng.
Wayne >>
Varför ska vi visa stöd för honom när han visar raka motsatsen för sitt eget lag? Han har satt oss i skiten.
