Anonymous2 fattar din vinkel, så kan det givetvis vara. Men jag tycker det beror på hur en grupp fungerar tillsammans med sin chef/ledare. Jag har erfarenhet från ett rätt långt yrkesliv i såväl militära organisationer, myndigheter som näringslivet. Har varit medarbetare, chef och ledare. För mig är ”krav” inte samma sak som skrik, hot eller bestraffningar där chefen/ledaren står utanför gruppen som kravställare och ses som ett högre stående väsen. De grupper jag varit en del av och som haft svåra, potentiellt riskfyllda och krävande uppgifter har alltid präglats av tydligt ledarskap (what and how), tydliga roller och ett ledarskap som präglas av kompetens och professionalism. Man litar på varandra, alla gör sin del och det är inget tjafs. Kraven kan vara tuffa och devisen kan vara ”failure is not an option”. Men vid sidan av dessa komponenter har i välfungerande grupper alltid funnits utrymme för humor och glädje. Man behöver inte vara rädd för ledarskapet för att prestera på topp, men alla ska veta när det är tid för allvar och när det är tid för skämt och vila. Respekt för uppdraget, varandra och ledarskapet.
Det sagt så säger jag inte att ledarskapet i A-laget specifikt eller föreningen i allmänhet är välfungerande och bra. Jag har nog länge känt motsatsen. Tycker vår kommande KD/VD tryckte på flera relevanta problem som måste åtgärdas. Men jag tror att om kräftgången fortsätter och vi ännu en säsong kravlar nere i dyn så beror nog det snarare på bristande kompetens än på att det finns för mycket utrymme för humor. Tror man inte på hur uppgiften ska lösas eller på ledarskapet kommer man aldrig satsa 100% oavsett hur hårda krav som ställs eller hur många bestraffningar som utfärdas.
