Det ekonomiska läget har skakat om SHL. Samtidigt ska ett lag lämna högsta serien.
Sportbladet har tittat närmare på vad som väntar den klubb som degraderas.
– Det kommer att vara tuffare än någonsin att åka ur på grund av pandemin, säger Anders Mäki, som har en 20 år lång bakgrund som sportchef, vd och klubbdirektör i Linköping HC.
Hur mycket pengar försvinner, ska man riskera en ännu större förlust och värva i slutskedet och vad blir absolut viktigast för att gå upp igen?
✓ FÖRUTSÄTTNINGARNA
En normal säsong är det ett tufft att åka ur SHL, både sportsligt och inte minst ekonomiskt. Framför allt är pengarna från tv-avtalet den stora skillnaden mellan SHL och Hockeyallsvenskan (HA).
När varje SHL-klubb får ut drygt 40 miljoner kronor/säsong är motsvarande siffra i HA bara en tiondel, runt fyra miljoner kronor.
– En normal säsong är det ändå ingen större katastrof att åka ur, det har Leksand och Rögle visat ett antal gånger. Klart det är jättetufft och man får jobba extremt hårt för att få omgivningen att fortsätta stötta, säger Anders Mäki.
Men i år förvärras situationen ytterligare av coronapandemin som gör att matcherna spelas utan publik. Läktare och restauranger har i princip gapat tomma under hela säsongen.
Klubbar som Brynäs och HV71 har flaggat för förluster på 30 miljoner kronor.
– Att det är tuffare än någonsin att åka ur är definitivt ingen överdrift och det har givetvis att göra med pandemin. Klubbarnas enda fasta stora intäkt är de centrala avtalen, säger Mäki, som i dag jobbar som ledarskapskonsult på Paragera i Linköping men också skriver inlägg om hockey och ekonomi på sin blogg Hockeykunskap.
Anders Mäki kommer senare i den här artikeln att ifrågasätta om förlusten verkligen kan bli så stor som 30 miljoner kronor.
Vad som också är nytt till den här säsongen är att ett SHL-lag garanterat åker ur. Det finns inga räddningsplankor i form av kvalspel mot ett allsvenskt lag. I dagsläget är framför allt fem klubbar indragna i bottenstriden: Malmö, Oskarshamn, Brynäs, Linköping och HV71.
Förutsättningarna skiljer sig markant mellan Oskarshamn (65 miljoner i omsättning) och föreningar som Brynäs, HV71 eller Linköping, som omsätter mer än dubbelt så mycket och har betydligt större organisationer.
– En stor skillnad är att klubbarna med moderna evenemangsarenor har en ganska stor omsättning i sin restaurang- och logeverksamhet. Men den bygger personellt ganska mycket på timanställda runt matcher, något som innebär att man också ganska snabbt kan anpassa kostnaderna, säger Mäki.
✓ ARENAFRÅGAN
Även i arenafrågan skiljer det mycket mellan klubbarna. Brynäs och HV71 äger sin egen arena medan de övriga hyr, antingen av kommunen eller som i Malmös fall av byggherren Percy Nilsson.
Oskarshamn är hyresgäst i ligans minsta arena med plats för 3 275 åskådare.
Hur respektive klubbs arenalösning ser ut påverkar också konsekvenserna av eventuellt spel i Hockeyallsvenskan, därför är det också svårt att jämföra:
– Ta Brynäs och HV71 som exempel, de har en egen arena med ett arenabolag där de i viss mån kan anpassa värden på investeringar och avskrivningar. Tar du HV71, och det är säkert likadant i Gävle, så köper kommunen istider till skolor, andra föreningar och allmänhetens åkning för ganska många miljoner kronor. Vilket är helt normalt, en kommun av denna storlek ska ha en ishall och om den är privatägd så slipper kommunen sin egen driftkostnad.
Anders Mäki påpekar att om inte HV71 ägt arenan hade kommunen gjort det och stått med kostnaderna och då gör man olika lösningar. Han pekar också på exempel där ägarskapet av arenan vandrat fram och tillbaka i tuffa tider, till exempel Timrå och längre tillbaka i Leksand.
– Nu är det ingen som helst risk i Jönköping. HV är en mycket välskött klubb som kommer att klara den här tuffa perioden oavsett vad som händer, säger han.
Samtidigt är det bättre för laget som åker ut, åtminstone på kort sikt, att hyra än att äga sin egen arena:
– Hyr du arenan är du i ett bättre läge. I Linköping efterskänkte exempelvis kommunen hela hyran för LHC den här säsongen. Det var cirka tio miljoner på ett bräde som förstås underlättar enormt för klubben jämfört med de som äger sin arena. För klubbarna som äger själva är inte en sådan lösning möjlig.
– Åker du ur i en kommunägd arena kan kommunen givetvis var tuff affärsmässigt mot klubben – men då går den i konkurs. Det kommer inte att ske utan man både måste och kommer att hitta en lösning där klubben betalar mindre, kanske via ett längre avtal där den årliga kostnaden blir lägre.
Även för de klubbar som äger sin egen arena kommer kommunens stöd att vara avgörande:
– Ingen kommun vill ha en spökarena kvar i sin stad, i sista hand blir det kommunen själv som köper den. Det kommer vara tuffa förhandlingar där det krävs mod av politikerna och det kommer vara ett ramaskri från de som aldrig gillat hockey, men det är fullt normalt, säger Mäki.
Modo tvingades lämna SHL 2016. En klubb som då hade en normal SHL-omsättning och spelarbudget samt en egen arena i storlek med Brynäs och HV71.
Då beräknades kostnaden för att ta över arenan från Modo till 126 miljoner kronor enligt kommunens egen utredning. Nu valde Örnsköldsvik en annan lösning.
– Kommunen gick in stort, dels med långt grundavtal och vid degraderingen med ytterligare sex miljoner till totalt dryga 20 miljoner. Det har gjort att Modo har fått till en bra lösning och en jättebra ekonomi trots att de är kvar i Hockeyallsvenskan. De spelar ju lika många matcher som tidigare så arenakostnaderna är ju kvar men de har förstås lägre publikintäkter än i SHL även en normal säsong, säger Anders.
SÅ MÅNGA ÅSKÅDARE FÖRSVINNER I ALLSVENSKAN
En rad klubbar har tvingats lämna SHL under 2010-talet: Modo, Timrå, Leksand, Karlskrona och Rögle, för att nämna några. Anders Mäki menar att det finns en röd tråd i publiktappet för klubbar som åker ur SHL.
– Man tappar någonstans mellan 1 000-1 500 åskådare och det gäller egentligen alla lag som har åkt ur. Det går att lägga sin budget vid eventuellt allsvenskt spel efter den kalkylen.
Malmö, HV71, Brynäs och Linköping låg i ett spann mellan 5 869 (Brynäs) till 6 553 (HV71) åskådare i snitt säsongen 19/20.
Det betyder att de här klubbarna vid en minskning av 1 500 åskådare per match skulle förlora runt 25 procent av publikvolymen vid allsvenskt spel.
HV71 hade förra säsongen 29,5 miljoner i publikintäkter medan Brynäs hade 24 miljoner kronor. Linköping hade bara 13 miljoner i sin årsredovisning, men säkert en lösning där företagskort med VIP-lösningar redovisades som sponsorintäkter.
Utöver de 25 procenten i minskad publikvolym får klubbarna också räkna med att priserna på biljetterna måste sänkas med uppskattningsvis 30 procent.
– Säg att en klubb som tar 300 kronor för en bra biljett i SHL kan ta 200 kronor i allsvenskan. Det kommer säkert att satsas på kampanjer om återtåg och liknande. Det blir viktigt att differentiera priserna så att de som har råd får betala mer för bättre platser och service, säger Mäki.
Räknar vi bort 25 procent i publikvolym och ytterligare 30 procent i minskade biljettpriser innebär det att biljettintäkterna riskerar att halveras för den klubb som åker ur.
I exempelvis HV71:s fall handlar det i så fall om ett tapp på 15 miljoner kronor.
Men att omsättningen inte behöver falla som en sten i allsvenskan är Modo ett bra exempel på, menar Mäki.
– De låg på 95 miljoner kronor förra säsongen, de hade 22 miljoner i restaurangintäkter och 15 miljoner i biljettintäkter.
En väldigt hög omsättning för att vara Hockeyallsvenskan.
– Ja, tvåa är Södertälje som låg 52 miljoner kronor. När det gäller den delen är Modo nästan SHL-mässiga, sedan är det andra saker som inte har gått lika bra.
Men för att sedan återvända och framför allt etablera sig i SHL menar Mäki att omsättningen återigen måste upp mot de nivåer som de etablerade SHL-klubbarna ligger på.
– Bästa exemplet är att titta på Leksand, där det gått upp och ner rätt ordentligt. Den här gången (2019) hade de lärt sig från förra gången 2016. Då (2016) hade de ett tufft ekonomiskt läge och gick ”bara” upp från 78 till 100 miljoner kronor och åkte ur direkt.
– Förra säsongen hade de 140 miljoner i omsättning och det gav avtryck när man hade råd att värva spelare som Hrivik, Fransson och Zackrisson. I år har de ju dessutom förstärkt ytterligare med mycket skickliga spelare.
De flesta SHL-klubbar har i dag en spelarbudget på runt 45 miljoner kronor. Oskarshamn ligger betydligt lägre, drygt 30 miljoner kronor, medan de som betalar mest ligger närmare, eller till och med strax över, 50 miljoner kronor.
Vad krävs då i Hockeyallsvenskan?
– Du bör ligga på 15–20 miljoner om du har ambitioner att gå upp. Men det räcker inte, svårigheten blir ju att skapa en homogen grupp snabbt eftersom nästan alla spelare kommer att bytas ut, säger Anders Mäki.
FÖRLORADE TV-PENGAR
Som vi redan nämnt får en SHL-klubb drygt 40 miljoner kronor i tv-pengar och centrala avtal medan en allsvensk klubb får runt fyra miljoner. Det betyder en differens på 36 miljoner kronor. Sedan går det att dra av ytterligare sex miljoner kronor som den degraderade klubben får i en så kallad fallskärm – som enligt SHL är tänkt att rädda de vanliga jobben inom organisationen. På samma sätt får klubben som går upp sex miljoner mindre första året eftersom de istället anses har lägre organisationskostnader på vägen upp.
Det betyder att första säsongen skiljer det 30 miljoner kronor i tv-intäkter och centrala avtal.
Mäki tror banklån blir en nödvändighet för vissa klubbar:
– Likviditeten (pengarna i kassan) till löner, skatter och fakturor kommer vara den stora utmaningen för klubbarna efter den här säsongen. Boksluten kommer de nog ändå att få ihop, det brukar ekonomerna vara duktiga på. Okej att kanske fem–tio miljoner minus är en stor siffra en normal säsong, men inte den här. Jag förutsätter att licensreglerna sätts ur spel minst ett par säsonger till efter den här, säger Mäki.
Han fortsätter sedan att utveckla problematiken runt pengarna i kassan. Eller snarare bristen på dem:
– ”Produktionsfabriken” är ju stängd i sex månader efter säsongen. Det kommer att krävas fordringsägare som är välvilliga att vänta lite längre på pengar under våren och sommaren. Kanske spelare som får vänta på sin sign-off något år eller två.
Däremot tror han inte på några konkurser:
– Det är väldigt ovanligt inom ishockeyn och när det händer är det på lite lägre nivå. Jag är nog mer orolig för en del allsvenska klubbar, en del av dem har haft det riktigt tufft redan innan pandemin.
Men det finns också en annan viktig faktor som drabbar den klubb som inte kan ta del av SHL:s tv-avtal. Den stora summan som SHL-lagen får kan användas som en säkerhet för att ta lån efter säsongen.
– De klubbar som är kvar kan i alla fall använda kommande säsongs tv-pengar som säkerhet för ett likviditetslån. De kan ta ett banklån och SHL skriver på en garanti och har tv-pengarna som säkerhet under de första månaderna efter säsongen. TV-pengarna går då senare inte från SHL till klubben utan direkt till banken, säger Mäki.
Mäki pekar här på att medan SHL-klubbarna är garanterade tv-intäkter på cirka 40 miljoner till kommande säsong som säkerhet har laget som åker ur bara de sex miljoner som fallskärmen ger att lägga in som säkerhet. Möjligen också de fyra miljoner som det hockeyallsvenska tv-avtalet ger, om nu den ligan har samma upplägg som SHL.
Men att säsongens förluster ska bli så stora som de 30 miljoner som exempelvis Brynäs och HV har kalkylerat med tror inte Mäki.
– Jag får inte riktigt ihop det och tror det är lite överdrivet. Brynäs redovisade förra säsongen 24 miljoner i biljettintäkter plus viss lokal sponsring som saknas i år. Men jag tror att många säsongskortsköpare inte kommer att sänka klubben genom att kräva tillbaka pengar. Sedan har de ju sålt soffbiljetter, korttidspermitterat personal och fått direkt stöd av staten via RF.
– Visst tappar de en hel del på restaurangförsäljningen men där är inte avansen så stor som folk tror. Det är mer likt en vanlig restaurang på stan som kanske har tio procent i vinst. Säljer en klubb för 25 miljoner en vanlig säsong så är inte vinsten så stor ändå. Biljetterna däremot, där är det ju nästan netto rakt in i kassan.
✓ SÅ SKA KLUBBARNA AGERA
Men ett rejält tapp på intäktssidan blir det garanterat för klubben som åker ur:
– Totalt skulle jag säga mellan 40–50 miljoner kronor, åtminstone för klubbarna med hög omsättning. Tittar vi på lagen som åkt ur under åren när tv-avtalet verkligen spelat roll – Timrå, Mora till viss del Karlskrona – handlar det om 30-35 miljoner för respektive klubb i minskad i omsättning året efter. Då är det ändå tre klubbar som hade med SHL-mått låg omsättning.
Så ett inkomstbortfall upp mot 50 miljoner kronor och en obefintlig likviditet är alltså den verklighet som väntar för exempelvis Brynäs, HV71 och Linköping. Något mindre för Malmö och ännu mindre för Oskarshamn om de tvingas lämna SHL.
– Man kan konstatera att Oskarshamn är de riktigt stora vinnarna under pandemin. Först slapp de kvala förra säsongen, i år förlorar de minst av alla klubbar med sin mindre arena och för det tredje så är pressen minst på dem vid ett eventuell kvalspel senare i vår. Lyckas de klara sig kvar gäller det att använda de här pandemiåren för att utveckla sina intäkter när vi återgår till det normala, annars blir det jättetufft när hjulen börjar snurra igen för alla andra.
Vad blir då viktigt för den klubb som till slut åker ur? Anders Mäki var med och degraderades med Linköping för drygt 20 år sedan. I en helt annat tid med helt andra omsättningar och tv-avtal, men Mäki tror ändå att det som var viktigt då är viktigt även nu.
– Nyckeln är att dra igång direkt. Inte hamna i en chockfas utan ta smällen och alla möten med sponsorer och liknande. Att så fort som möjligt komma igång med återuppbyggnaden. Helst redan samma vecka. Fredrik Johnson var marknadschef då som nu och han surrade som en bålgeting runt sponsorfrågorna redan någon dag efter degraderingen. Vi gick upp direkt, mycket för att vi inte tappade så mycket i omsättning och lyckades skapa framtidstro på en gång.
Men har fans och sponsorer förtroende för att samma personer som tagit klubben ur SHL är rätt personer för ett återtåg?
– De måste ge tusan i att kräva allt och allas avgångar. Det är duktigt folk som i en tävlingssituation bara inte fått det att fungera. Riktas energin åt det hållet, då blir det omöjligt att komma upp igen direkt. Sånt får analyseras senare, det är viktigt att ingen lämnar skeppet när det som mest behöver styras, säger Anders Mäki.
Till sist, hur ska klubbarna i botten agera med värvningar. Gå all in med pengar som kanske inte riktigt finns för att inte riskera nedflyttning?
– Egentligen omöjligt att svara på, det är så många faktorer som spelar in med skador och annat, men generellt köper man hellre den lotten (att värva). För köper man inte lotter kan man inte vinna. Det blir liksom ”okej, minus tio miljoner eller minus elva…?” Plus att är nyförvärven bara i Sverige nån månad (artistkontrakt) så blir det inte så dyrt.
