Hockeytröjan
Linköping har varit ett av de mer aktiva lagen under årets silly season. Det är framför allt på centersida man riktat sitt fokus för att därigenom hitta en stabilitet och i en större utsträckning vara det spelförande laget något som var ett problem i fjol. När Linköping nu går in i säsongen med, ett på papperet, bra mycket bättre lag än i fjol höjs också kraven. I fjol var det steg ett i den ombyggnadsfas som general managern Nilklas Persson inlett. Det var också lite av en smekmånad för nye tränaren Bert Robertsson som, trots sämre resultat än förväntat, inte fick speciellt mycket kritik eller ens var ifrågasatt.
Den här säsongen däremot kommer tongångarna inte vara lika positiva och tålamodet lika stort, om det mot förmodan ser ut som i fjol. Jag har dock svårt att se det scenariot framför mig i år, med tanke på att Linköping ändå växte under säsongen i fjol och på sätt man värvat under sommaren.
I fjol var Jaako Rissanen lagets förstecenter och inget ont om finländaren, men någon förstecenter i SHL är det inte. Den här säsongen är finländaren tänkt som tredjecenter vilket ger en bra bild av den uppgradering som Linköping gjort under sommaren.
Målvakter
Betyg:
Har Jonas Gustavsson fortsatt en riktigt vass säsong i sig? Det är en fråga som är högst aktuell eftersom Linköping valt att gå ”all in” på Gustavsson, efter man lite överraskade valde att plocka in Niklas Lundström från Vita Hästen som hans sparringpartner. Så klart en budgetlösning eftersom en stor del av pengarna under sommaren gick åt till att värva, framför allt, ett par centrar. Det gör att en ännu större press kommer att läggas på det tidigare målvaktsmonstret. Gustavsson är i sina bästa stunder fortsatt en bra målvakt men jämnheten har inte riktigt varit där vilket till viss del kan hänga ihop med en ibland ganska svajig defensiv. Men Gustavsson måste helt klart kunna vinna fler matcher åt sitt lag genom ”överjävliga” prestationer. Jag har inte riktigt sett det från Gustavsson som också haft en del skadeproblem de senaste åren.
Backar
Betyg:
På backsidan har det också skett en rejäl uppgradering. Jonas Junland hann spela 13 matcher i fjol men var under den perioden inte helt i slag och jag ser honom därför som ett nyförvärv. Med en hel sommarträning med laget kommer han således ge sig själv bättre förutsättningar direkt från start. Junland är hemplockad som en stjärnback och har betalt därefter. Han är den som ska leda laget vilket jag också tror han kommer att göra. I Filip Berglund kan Linköping gjort ett fynd. Berglund känner Robertsson sedan tiden tillsammans i Skellefteå och samarbetet dem emellan lär således fungera. Berglund har en kapacitet att utvecklas till en toppback och i och med flytten till Östergötland har förväntningar höjts. Det är ett viktigt steg i Berglunds utveckling eftersom han i Skellefteå ofta hamnat i skuggan av andra backar. Nu ska Berglund vara en ledande back och spela viktiga minuter och därigenom utvecklas. Om Junland och Berglund skulle utgöra ett första backpar kan man formera ett stabilt par där bakom med Jonas Holös och Petteri Nikkilä. Holös var i fjol Linköpings bäste back med sitt resoluta spel och en låg felprocent. Holös har också en förstklassig fysik och tål tung belastning och har under sin karriär varit förskonad från skador. Nikkälä hade ett kontrakt med Vladivostok i KHL som bröts i samband med att klubben gick i konkurs. Den finske backen svarade för ett par år sedan för 42 poäng vilket var näst flest av backarna i den finska ligan. Linköping bör kunna få ut 20 poäng av både Nikkälä och Holös och ett stabilt spel i dryga 20 minuter per match. Det skulle ge laget en trygghet och duon skulle också kunna matchas mot motståndarnas bästa kedjor. Som ett tredje backpar skulle man kunna sätta ihop Hampus Larsson och Max Lindroth alternativt Simon Lundmark som i form av högerskytt och sin spelskicklighet skulle passa bra med stabile Larsson. Lundmark har en stor potential även om det kanske är två, tre år bort innan han slår igenom och kan vara en produktiv back över tid. Dessutom finns William Worge Kreü som överraskade i fjol med sitt uppoffrande spel. Märk väl att jag redan nu räknat bort Mattias Bäckman som de senaste åren störts av skador. Om eller när Bäckman kommer tillbaka är svårt att sia om men det får i så fall vara en ren och skär bonus. Linköpings backsida är stark där topp fyra skulle gå in i vilket SHL-lag som helst.
Forwards
Betyg:
Linköping har gjort tre värvningar på forwardsidan i form av Markus Ljungh, Oule Palve och Niko Ojamäki. Det ska i grunden vara klasspelare som alla är tänkt att spela högt upp i laget. Dessutom återvänder JVM-spelaren Nikola Pasic på lån från Karlskoga. Linköping och general managern, tillika den tidigare centern, Niklas Persson var på det klara med att Linköping behövde stärka upp sin centrallinje och gick hårt ut på marknaden och håvade in både Marcus Ljungh och Oule Palve. Det betyder att Linköping fått ett helt annat djup och kompetens på sin centersida än vad som var fallet i fjol. Ljungh har gjort det bra i både Djurgården och HV71 innan han lämnade för KHL. 37 poäng på 59 blev Ljunghs facit i fjol vilket var mer än godkänt. Ljungh lär vara lagets förstecenter och eventuellt leda en kedja med Broc Little och Patrik Lundh. Nu lämnade visserligen Lundhs säsong i fjol en del att önska men tidigare har Lundh haft bra kemi med Ljungh och det kanske skulle få fart på honom igen. Oula Palve har tidigare gjort det väldigt bra i den finska ligan innan han i fjol testade lyckan i Nordamerika, utan att sätta avtryck. Som jag tidigare varit inne på är en hög produktion i den finska ligan ingen garanti för succé i SHL. Men potentialen hos Palve som är en spelskicklig och smart center. Dock har jag fått indikationer på att det tidigare satts frågetecken för hans arbetskapacitet. Niko Ojamäki var med när Finland vann VM-guld 2019 och är handplockat för att stärka lagets offensiv. Under de två senaste säsongerna har Ojamäki svarat för 42 mål vilket ändå ger en bild vad förväntningarna finns. Henrik Törnqvist värvades tillbaka till Linköping i fjol efter en succésäsong med Timrå där han stod för 32 poäng på 51 matcher. På samma antal matcher i fjol stod han för 19 poäng vilket visserligen var hans bästa i Linköping men ändå inte i nivå med förväntningarna. Av någon konstig anledning känns det som om Törnqvist inte kan få allt att stämma i Linköping. Jarno Kärki är stabil och pålitlig precis som landsmannen Jaako Rissanen. Andrew Gordon är en kultspelare som går in på sin sjätte säsong i klubben. Gordon spelar uppoffrande och med mycket känslor. Fram till dess att han blev skadad i fjol tycker jag Gordon var en av Linköpings bästa spelare. Sammanfattningsvis går det att konstatera att det finns ett helt annat djup och spets i årets forwardsuppsättning som tilltalar och går att sätta krav på.
Tränare
Betyg:
Bert Robertsson, huvudtränare, Daniel Eriksson, assisterande tränare, Johan Åkerman, assisterande tränare
Bert Robertssons första år som Linköpingstränare var ömsom vin ömsom vatten. Varken bra eller dåligt. Linköpings 65 poäng i fjol var visserligen två poäng sämre än säsongen dessförinnan då den hårt kritiserade Tommy Jonsson ledde laget. Så visst, det var under förväntan men samtidigt var Linköping under förändring och återuppbyggnad, och med tanke på hur man avslutade säsongen och hur man värvat finns det en tydlig framtidstro och medföljande förväntningar. Det är helt enkelt upp till bevis och en annan typ av press som kommer att infinna sig i år. Bert är en impulsiv ledare som lever nära sina känslor. Gränsen mellan att motivera en grupp och att tappa den kan vara hårfin. Därför kommer inledningen av säsongen att vara viktig.
Johan Åkerman fick i fjol rollen att ansvara för backarna, något som han är mest bekväm med medan Daniel Eriksson gjorde sin första säsong i SHL.
Det är i grunden tre hockeynördar som älskar sporten och att fundera på lösningar, oavsett om det är i mitten av juli eller början av januari. Den passionen smittar av sig.
Stjärnan
Det finns en del stjärnglans i årets lag till skillnad mot i fjol. Det går dock inte att komma ifrån att Broc Little är den klart mest lysande stjärnan även i årets lag. Amerikanen har gjort smått otroliga 138 mål i Linköping under de fem säsonger han spelat i klubben. Förutsatt att Little håller sig frisk ger han en garanti om minst 20 mål även i år.
Poängkung
Broc Little, 51 poäng
Bästa nyförvärv
I Markus Ljungh får Linköping den förstecenter man sakande i fjol.
Det jag gillar med Ljungh är hans spel i båda ändar av isen vilket gör att kravet om X antal poäng inte är lika stort som hos andra mer offensivt lagda spelare.
Jag gissar att Ljungh kommer att paras ihop med Broc Little och det kan mycket väl visa sig vara en seriens bästa duos.
Ljungh är lite av en gammaldags traditionell svensk center som tar ett stort ansvar över hela banan och som också är duktig på att driva upp pucken.
Talangen
Arvid Costmar är den junior som är med i truppen och som således är den som är närmast att konkurrera om istid. Möjligtvis att Costmar behöver få en resa, likt Nikolai Pasic i fjol, med en utlåning till Hockeyallsvenskan och där få en betydande roll.
Annars finns det ett smörgårdsbord av talang i juniorlaget. Det är en imponerande talangbank man samlat på sig och på sikt kan många av spelarna därifrån bli riktigt vassa. Theo Angesved och Jonathan Myrenberg är två av landets bästa 03-backar medan 02:orna Elliot Ekmark och Daniel Ljungman är två skickliga centrar. Ringer förresten namnet Hävelid några klockor?
Niclas Hävelid avslutade sin karriär 2013 efter att spelat sin sista fyra år i Linköping.
Nu är nästa generation Hävelid på väg att göra sina egna namn. Tvillingarna Hugo och Mattias, födda 2004, är två synnerligen talangfulla spelare. Hugo är målvakt medan Mattias är back precis som pappa Niclas var. Båda spelade som underåriga i Linköpings J18 i fjol och var bofasta i pojklandslaget. Även om det generellt är ett stort steg mellan junior och A-lag är det svårt att inte imponeras av namnen som Linköping samlat på sig och nu formar i sin juniorverksamhet.
Mest värdefulla spelare
Ser man spelare för spelare i varje lag är det svårt att hitta en spelare som var viktigare för sitt lag än vad Broc Little var för Linköping i fjol. Amerikanen bar Linköpings offensiv och utan honom hade Linköping landat in på en kvalplats. Den här säsongen har Little också mer avlastning och hjälp över hela banan när Linköping stärkt upp sitt lag rejält. Utöver en målgaranti om minst 20 mål tycker jag att Little blivit mer av en lagspelare som spelar uppoffrande, täcker skott och tar ansvar över hela plan.
Doldisen
En spelare som jag tycker gör ett förbannat bra jobb i Linköping är backen Hampus Larsson. Det jag fastnat för är framför allt hans uppoffrande spel. Jag tycker också att han stadigt tar kliv i spelet med puck, gör bättre avvägningar och spelar rejält när det ges lägen. Larsson är en mycket underskattad och nyttig back för Linköping.
Profilen
Ni har väl sett Jonas Junlands skägg va? Bara en sådan sak kvalificerar honom som profil. Junland är dessutom brutalt ärlig och rak om något inte är tillräckligt bra.
Supporterrösten - Fredrik Ahlberg
”De två senaste säsongerna med bottennapp i form av ingemanslandsplaceringar ser till synes ut som ett invant mönster. Men säsongen 18/19 och 19/20 är varandras ying och yang. Säsongen 18/19 rivstartade Cluben och låg i Januari på en förstaplats i tabellen, för att sen förlora allt i sin väg under våren. Säsongen 19/20 vann vi ingenting under hösten för att sent om sider vara svårslagna under vårkanten.
Det är med det avstampet vi står i dag. Förra årets trupp saknade centrar helt och hållet och det syntes väl. En Rissanen på en förstecenterplats ska inte ett lag i SHL komma undan med. Detta har man rått bot på med råge i och med värvningarna av Oula Palve och Markus Ljungh. Forwardsidan överlag är väldigt bred, nästintill Covid19-utbrottsredo. Det finns jokrar som kan fylla platser vid vakanser, som Peppe Lundh, Frycklund, Pasic, Costmar och Ojamäki. Forwardssidan är ett klart fall framåt. Vi behöver inte sätta allt hopp på en Broc Little som så EXTREMT turligt gick vägen 19/20. Det är också ett smart drag ekonomiskt att köra mycket finskt denna säsgong, då nästan ingen tänker på att de finska spelarna är bra mycket billigare än sina svenska motsvarigheter. Det möjliggjorde värvningen av Ljungh. Nu kostar inte Ljungh 500.000 i månaden som resterande hockeysverige vill hävda, men 230.000 är mycket pengar för en Ljungh.
Backsidan är enligt mig den tredje bästa i Clubens historia, endast slagen av 08/09 och 15/16. Spännande offensiva krafter i Nikkälä och Berglund. Vi ska inte glömma Junlands sparkapital i PP, även om hans långsamma spelstil passar sämre och sämre i dagens svenska hockey. Holøs var utan tvekan en gigant förra året, och var snubblande nära att ta hem årets spelare, dock blev han slagen av ovan nämnda Little. Worge Kreü har ett jobbigt andra år framför sig men vi hoppas att han tar ytterligare kliv. Och så den fantastiskt underskattade Hampus Larsson. Vilken diamant i det dolda. Backsidan har också gjort sig av med en stor portion ängslighet och slarv i och med Ginning och Eddie Larssons avgångar.
Målvaktssidan är något laget kommer att få betala dyrt för. En Gustavsson på stadig spiral nedåt som var 10:e match kan rädda poäng där det inte riktigt laget förtjänat det och sen 9 matcher där laget inte ens ges chansen att kunna vinna, hur många mål man än gör framåt. Lägg där till värvningen av Lundström som max håller division 1-klass. Här kommer det inte att hålla och det kommer tyvärr kosta LHC chansen till en plats på övre halvan.”
Potentiell förstafemma
Forwards: Broc Little - Markus Ljungh - Patrik Lundh
Backar: Jonas Junland - Filip Berglund
Målvakt: Jonas Gustavsson
