alfie inget anmärkningsvärt direkt. Pratar om hans karriär, glädjen över att spela OS, att han trivs i Linköping, hur kul det är med slutspel igen, att han gillar Östman, fansen och att slå HV.
Angående Bert:
– Det var under tiden med Bert Robertsson som tränare som jag verkligen lärde mig att bli en tvåvägsspelare. Gör man inte mål och poäng i någon match, dåå kan man alltid blocka skott och göra jobbet i defensiven.
Om kontraktet:
– Jag vill spela så länge jag kan och jag vill spela i Linköping. Jag och min fru pratar mycket om framtiden för vår familj och vi kan mycket väl bli kvar här i Linköping. Det är en bra plats att växa upp i, mina barn blir tvåspråkiga och vi trivs bra här.
Om att förlora:
Kan du tänka tillbaka på en riktig ”low point”?
– Jag kommer ihåg då vi hade förlorat tio raka matcher. Jag och Joe Whitney kom ut efter en match och satte oss i bilen. Vi började bara skratta. Det var så dåligt just då och vi kunde bara skratta åt det. Men vi slapp kvalserien alla år, trots att det var nära. Där vill man INTE hamna.
Om bristande långsiktighet under hans första år här:
– Vi hade bra lag, bra publik och det var väldigt kul. Vi var i en semifinal mot Skellefteå, som tyvärr var för bra för oss. Vi kunde vinna med 7-1, men också förlora 1-6. Vi var väldigt ”run and gun”. Men vi bytte ut väldigt många spelare varje år. Det blev för mycket. Det gick inte att bygga lag. Vi var inte som Färjestad och Frölunda som hade en stomme år efter år. Det blev väldigt frustrerande då våra bästa spelare försvann. Varaktig succé kräver långsiktighet,
Om Cluben idag:
– För mig och Bea och familjen är Linköping verkligen hemma nu. Och jag tycker om vad som har hänt i klubben. Nu har sponsorer och publik kommit tillbaka. Vi spelar inte längre för vår överlevnad i SHL. Vi har en stomme, vi har en bra tränare i Klas Östman som varit här i flera år. Förr ville inte spelare och coacher komma hit. Nu är vi på rätt väg.
