Risk för kvalstress i Linköping
Linköping vann visserligen två av de tre avslutande matcherna före landslagsuppehållet. Men sett över de åtta senaste matcherna är den storsatsande klubben formsvagast i hela SHL med bara sex poäng och 16 gjorda mål, endast tio av dem har dessutom kommit i spel fem mot fem.
HV71 hade tre poäng med sig in i slutminuten mot Timrå, men fick nöja sig med en.
Annars hade det ”bara” varit fem poäng ner till en kvalplats för Linköping och LHC måste börja vinna fler matcher (helst redan på lördag mot Växjö) för att det inte ska bli riktig kval-stress för Klas Östmans gäng.
En förutsättning för att börja vinna matcher är att Linköping börjar städa undan alla enkla misstag.
Som när William Worge Kreü slog en slarvig passning så Brynäs kunde göra 1-1.
Eller när Henrik Törnqvist dribblade på offensiv blålinje i slutminuten av mittperioden vid ställningen 1–3 och bjöd Brynäs Jack Kopacka och Bobby Trivingo på ett friläge. Nu räddade Christian Heljanko det två-mot-noll-läget men annars hade det varit 1–4 och kvällen över för Linköping.
Linköpings fjärdekedja bäst – igen
Linköping har en av ligans dyraste forwardsuppställningar men också en av SHL:s billigaste fjärdekedjor med Adam Hofbauer, Johan Johnsson och Lance Bouma.
Men varje gång jag sett Linköping den här hösten är det just fjärdekedjan som har varit bäst.
Kvällens match mot Brynäs var inget undantag.
I exempelvis mittperioden flyttade de gång på gång ner spelet i anfallszon.
De ”belönades” med runt 13 minuters istid av tränare Östman, men jag hade gärna sett trion ännu mer på isen. När de är inne finns en energi, ett driv och ett hårt jobb som jag lite för ofta saknar bland de mer ”skickliga” kedjorna hos Linköping.
Jag vet att man inte kan få allt, men lite mer av den varan måste LHC addera till de tre första kedjorna.
