LINKÖPING. Borta är de senaste säsongernas poängkungar. Kvar i LHC är däremot optimismen, hoppet och Jonas Junland.
– Ett SM-guld skulle betyda massor för den här stan, säger 26-åringen.
Något av det första man lägger märke till efter ett par steg in hos familjen Junland, i alla fall efter det ganska hödljudda välkomnandet av de två hundarna Frankie och Charlie, är det stora skåpet i vardagsrummet. Det är fyllt med medaljer och toppas av en guldhjälm från SM-titeln med Färjestad för tre år sedan, men det är också packat med whisky. Fin whisky, och mycket whisky.
Jonas Junland ler.
– Det kan bli en liten en ibland med svärfar och pappa... Det har ju blivit en del utlandsresor och jag har köpt en eller två flaskor i taxfreen varje gång. Men nu köper jag champagne i stället och hyr ett skåp i en vinkällare här i Linköping, med perfekt värme och luftfuktighet och plats för 300 flaskor, säger han med sin tydliga Linköpingsdialekt.
Var kommer intresset ifrån?
– Grannen! Grannen gillar champagne. Men jag dricker knappt själv.
Han rycker på axlarna där han satt sig i en hörna i vardagsrummet. Jonas minnesorienterade hockeyhörna. På väggen hänger bland annat pucken från NHL-debuten med St Louis och ett klassiskt foto från Sportbladets hockeybilaga för fyra år sedan då han släpar på ett gäng flyttlådor sedan han efter återkomsten från Nordamerika skrivit på för FBK i stället för moderklubben LHC.
En omtalad underskrift som rörde upp känslor i Linköping.
– Fast det blev lite uppförstorat, allt det där. Jag gick till det lag som gav mig störst roll och störst chans att vinna, och i slutändan blev det ju väldigt bra. Men man var bra nervös när det var dags för slutspel, för man hade inte velat se Linköping ta SM-guld då. Annars vill man att de ska vinna varje år, men just det året hade det varit jättejobbigt.
Vad gick egentligen snett i NHL?
– Det var för mycket politik och fanns för många spelare med envägskontrakt i St Louis. Det var liksom fullt i truppen och det visste man inte när man stack. Annars var det jättebra, men man blir frustrerad när man inte får spela i NHL och sitter och hoppas att de ska ringa, säger han och rycker på axlarna.
– Men jag erbjöds ett envägskontrakt efter den andra säsongen, men då var jag så himla less och hade tappat glädjen för hockeyn. Det kanske var dumt att tacka nej och det finns säkert många som säger att det är det mest korkade jag gjort, men det kändes helt rätt då.
Jonas Junland rycker ännu en gång på axlarna och tycks inte vara en vän av ånger. Det som hänt har liksom hänt, och det har ju hänt en hel del genom åren.
26-åring med långt cv
De senaste sju säsongerna har det blivit två SM-finaler med Linköping, följt av spel i både NHL och AHL för att sedan, i tur och ordning, passera Karlstad, Kazakstan och Lahtis innan förra årets återkomst till LHC.
Och då har han bara hunnit bli 26 år.
– Om du frågar blivande 27-åringar hur mycket de hunnit med i livet så är man nog fan först på listan. Jag vet inte om det är på gott eller ont, men man har fått så jäkla mycket upplevelser utanför hockeyn och då växer man som person, säger Jonas Junland.
Jag misstänker att KHL och Kazakstan kvalar in under ”upplevelser”.
– Ja, Astana är bland de sjukaste ställena jag varit på! Ryssland är ju grått, tråkigt och nergånget, men vi fick bo i en nybyggd stad som de bara dunkat upp mitt på slätten. De har bara byggt, byggt och byggt och det är väldigt mycket pengar som spenderas på onödiga saker. De har en galleria med en pool på tredje våningen med inkört havsvatten från Malaysia och sand från typ Filippinerna. Det är galet på alla sätt, men vi trivdes jättebra och det enda negativa var att man under lång tid fick springa milen varje morgon, innan frukost och innan man började träna vid åtta.
Han skakar på huvudet samtidigt som hustrun Karolina kommer ut med två koppar kaffe.
– Det låter väl drygt att säga, men vi levde som kungar medan kazakerna hade det dåligt. Den nya delen av Astana var för oss och de allra rikaste och om varje hus hade 100 lägenheter stod säkert 90 tomma.
Folk får foten till höger och vänster där borta, som du också fick efter ett år. Hur funkar det rent lönemässigt?
– Det är lite olika nivåer. Sparkas man innan säsongen får man 25 procent av det som är kvar på kontraktet. Sparkas man efter den första seriematchen får man 50 procent och i januari är man garanterad 100 procent. Det är så mycket pengar inblandat där borta att spelar man inte bra så åker man direkt. Det var många gånger man funderade på om man låg risigt till efter att ha spelat dåligt och det första vår nya tränare sade inför den andra säsongen var ”jag gillar inte importer, har aldrig haft någon bra”. Sedan rök man fort.
Skattefria lönerna lockar
Det tycks inte skrämma andra.
– Nej, skattefria pengar lockar. Man skriver på ett nettokontrakt där klubben betalar skatten så att man inte ser av den. Det är nog därför Oscar Möller och de andra drar dit. Det är sämre spelkvalitet än NHL, men även med ett envägskontrakt i USA kan man ha en halv miljon dollar i lön. I KHL får man i alla fall en miljon dollar. Skattefritt.
Men för Jonas Junland är det förstås Linköping som gäller och en klubb som fortfarande suktar efter sitt första SM-guld. Men det är också ett lag som tappat både Simon Hjalmarsson och Per Arlbrandt och deras 128 (!) poäng förra säsongen.
– Det är två profiler, men det är ju jättepositivt att så många poäng försvinner. Då finns det massa poäng och stora roller för andra att ta, säger han.
Vad skulle ett SM-guld betyda för Linköping?
– Massor! Hockey börjar bli kultur i den här stan och det skulle verkligen betyda allt för vår lagkapten (Magnus Johansson). Men det går inte att ha gulddrömmar än. Det är så jämnt i SHL nu att man kan komma etta, tvåa eller tolva.
Och dina drömmar?
– Jag vill ha fler SM-guld, för har man vunnit en gång vill man vinna igen. Och så vill jag prova NHL en gång till, så att man vet sen…
Jonas Junland suckar och tar en klunk kaffe.
– St Louis har ju rättigheterna till mig den här säsongen också. De kan fortfarande bestämma och jävlas, men nästa sommar kan jag prova en NHL-camp med ett annat lag. Men då måste jag göra det riktigt bra i år. Det är det enda jag kan fokusera på just nu.
Fakta
JUNLAND OM…
...årets favoriter i SHL:
– Växjö har värvat bäst och känns starka. Skellefteå blir inte dåliga över en natt, även om de tappat spelare, och Frölunda är ett år äldre och har fått viktig erfarenhet.
...förra säsongens play in-vändning mot Modo (0–4 till 5–4):
– Det är en av de häftigare matcherna i SHL:s historia. De blev mindre och mindre och man åkte bara omkring och skrattade. Det är inte lika kul att vara på andra sidan, för man har varit där med, med kramp i händerna och oförmågan att slå en enkel passning.
...om Linköping som hockeystad:
– Brynäs- och Leksands-barn föds varje dag, det var de lagen som gällde förr var man än bodde och det lever kvar än. Det är inga som föds som LHC-kids om man inte föds här, men hockeyn är på gång.
