Bergsten, Corren, 191219
[size=150]Ni kan inte ha det så här, LHC[/size]
Vi trodde att LHC hade hittat något och var på rätt väg. Vi trodde fel.
Vet att det finns en och annan, eller till och med ganska många, som tycker att jag är för negativ när jag skriver att det viktigaste för Linköping HC under våren är att se till att ha två lag bakom sig i SHL-tabellen.
Frågan är vad ni säger nu?
Efter 2–3 och den här så kallade insatsen mot jumbon Oskarshamn?
Det kunde ha blivit nio poängs skön och välbehövlig differens till bottenkonkurrenten, men i stället minskade den till tre. Och som om det inte vore nog: samtidigt vann både Malmö och Brynäs och plötsligt är det långt till lagen ovanför.
LHC kom till spel efter en och en halv veckas ledighet och det såg länge så däst ut att man kunde tro att uppehållet inte ägnats till något annat än att alldeles för tidigt ha käkat sig proppmätta på julbord.
Stundtals var det rent av bedrövligt.
Låg energi, osynkat, ängsligt och så stillastående så att hälften vore nog. Ett steg, eller skär om ni så vill, efter har sällan varit en så träffande beskrivning. Passningsspelet ska vi inte ens prata om. Det blir så många hård ord då. Oskarshamn hade inte vunnit på bortais på tolv (!) matcher, men nu gick det alldeles utmärkt.
Och ingen kan säga annat än att det var välförtjänt.
Det sas att LHC efter två raka segrar var på gång och att mycket såg bättre ut. Det sas att LHC efter två raka segrar hade hittat ett eget spel.
Tjenare.
2–3 inför 5 400 åskådare i Saab arena var ett stort svart streck i räkningen.
Och onödigt.
Visst, man ska inte inte undervärdera något motstånd, men jag kommer inte ifrån känslan att det mest av allt handlade om att LHC underpresterade och faktiskt inte gjorde det som behövde göras. Minns att jag efter någon förlustmatch uppe i Leksand skrev att det var som om hela laget ramlade ned i Siljan och sjutton vet om inte Roxen fick besök den här gången.
Eller om ni så vill:
LHC är bättre än Oskarshamn, men Oskarshamn var bättre än LHC.
Bert Robertsson & Co har just nu sexton forwards att tillgå och om skadeläget är fortsatt lika gynnsamt – sådana saker kan som bekant förändras snabbt – känns det klart tveksamt om man kan ha det på sättet. Tidigare bekymmer med skador och för få poäng gjorde det nödvändigt att agera, men som det är nu är det för många spelare och på sikt finns en risk att träning och matchning blir lidande.
En sak om du varit på en angenämare plats i tabellen och kunnat ägna dig åt en mer tydlig rotation, men som läget är måste LHC få ut maximalt av bästa möjliga lag precis hela tiden. Det betyder att åtminstone någon behöver släppas eller lånas ut. Känslan är att Robin Johansson är den som hamnat längst bort och jag blir inte förvånad om det blir ny klubbadress där inom relativt snar framtid.
Nu var Dan Pettersson tillbaka i matchtruppen och det var inte fel. Han har spetsegenskaper som behövs. Däremot hamnade Mikael Frycklund helt utanför igen och att han så tydligt hamnat i kylskåpet har jag svårt att förstå. Två bra insatser före uppehållet och fyra raka segrar med honom i laget. . .vad mer kan man begära, liksom?
Nej, där förstår jag inte hur tankarna även om Robertsson motiverade det med att centern vare sig spelar i fem mot fyra eller fyra mot fem.
På tal om Robertsson: nog för att det var ytterst få som var bra, nog för att det såg ut att saknas bensin i de flesta tankar – men varför gjordes inte försök att tydligt matcha hårdare med de minst dåliga tidigare i tredje perioden?
Många LHC-supportrar sågade domarinsatsen och nog fanns ett och annat att anmärka på. Men jag lovar att det fanns rätt många spelare som gjorde betydligt fler fel än så.
