Bergsten bloggar i LHC Bloggen
Corren 191215
[size=150]Därför vill jag ha in Pettersson[/size]
Ett antal lediga dagar här och alldeles för länge sedan ett inlägg på bloggen från min sida, men bättre sent än aldrig.
Nystart i SHL-hockeyn på tisdag, men LHC får vänta till på torsdag på hemmamötet med Oskarshamn. Alla poäng räknas förstås lika mycket, men jag skulle på ett sätt säga att det är en av säsongens hittills viktigaste matcher.
Det skiljer sex poäng nu och det kan bli nio – till ett lag som definitivt måste hållas bakom i tabellen.
Det har funnits lovande tendenser på slutet och även om jag står fast vid att det absolut viktigast är att undvika plats 13 och 14, men det där med att under andra halvan av grundserien ta sig hela vägen upp till vägen till slutspel känns inte heller orealistiskt.
För att nå dit tror jag att LHC förutom Oskarshamn även måste ha Leksand, Brynäs och Malmö bakom sig. Till dess jag blir överbevisad om motsatsen tror jag att Växjö kommer att lyfta några placeringar till.
Som så mycket annat här i livet handlar det om att hitta den rätta balansen.
Mellan anfall och försvar. Mellan svårt och enkelt. Mellan framåt och bakåt. Mellan mod och övermod.
På sistone har känslan varit att LHC fått bättre ordning på den defensiva struktur som Bert Robertsson, tränaren, ända sedan i somras pratat om som något slags mantra. Det måste fortsätta så. Bekymret är att det i vissa (för många) matcher gått ut över den offensiva kreativiteten.
Nyckeln där är att fortsatt våga spela. Inte bara göra det enkelt och dumpa pucken, utan lita på sitt offensiva spel. Bättre förstapassningar, enklare vägar ur egen zon, högre fart genom mittzon och därmed lättare att komma samlat in i offensivt territorium.
Spela gärna, men gör det i rätt lägen och inte när det faktiskt inte går. Spela inte upp i mitten om det är stängt där. Kasta inte iväg puckar på chans. Där har ni det där med nödvändig balans igen. Mot både Skellefteå och Malmö på slutet har det inte bara blivit segrar utan också tydlig dominans när det gäller målchanser och skott.
De allra flesta mål görs genom spelvändningar, men betydelsen av längre anfall ska absolut inte underskattas. Inte minst kan det vara ett sätt att få med sig de utvisningar som ofta kan bli avgörande.
Jimmy Andersson har trappat upp träningen efter sin skada, men med tanke på att det efter torsdag är nytt uppehåll skulle jag gissa att han får vänta ett tag till på comeback. Det troliga är väl att LHC inte ändrar på ett vinnande lag, men jag skulle ju vilja ha in Dan Pettersson.
Över tid, och inte minst mot tufft motstånd, har han spetsegenskaper som LHC behöver.
Tung att möta, stark defensivt och inte att förglömma: någon som kan komma in och vinna viktiga tekningar.
Där har inte LHC heller varit tillräckligt bra så här långt.
Broc Little, Jaakko Rissanen och Andrew Gordon är en given förstakedja. Olle Lycksell och Henrik Törnqvist funkar bra ihop. Patrik Lundh och Joe Whitney bör också fortsätta tillsammans. Med ovannämnde Andersson tillbaka skulle jag gissa att det blir han och Jarno Kärki som ytterforwardspar i fjärdekedjan.
Då gäller det att fördela återstående centrar i olika linor. Adam Helewka är förstås gjuten och just nu med Lundh och Whitney. Får nog stanna där. Samtidigt har Mikael Frycklund gjort det bra sedan han kom in och är värd att få fortsätta. Filip Karlsson har tillsammans med Törnqvist bäst plus-/minusstatistik i hela laget, men har varit skadad och inte lika bra efter det.
Oavsett vilket har LHC just nu ett överflöd av anfallare och om skadeläget inte förvärras räknar jag med att någon kommer att lånas ut. Som det ser ut just nu och med tanke på speltid på slutet är frågan om inte Robin Johansson i så fall ligger närmast till hands.
Men sådana saker kan som bekant snabbt förändras.
/ PB
