Ursäkta röran, vi bygger om
Efter Linköpings debacle i fjol som innehöll en missad slutspelsplats, en spelidé som lös med sin frånvaro och en identitet som var som bortblåst lär fans och ledande personer inom föreningen ha mer sunda förväntningar. Det kommer alla må bra av och är en direkt nödvändighet.
Jag tror man ska förbereda sig på en rätt tuff och utmanande säsong.
Plats: 12- Linköping
Analys: Linköping vill nog helst allt glömma fjolårssäsongen som kort och gott kan sammanfattas som ett stort misslyckande. Efter en övertygande start på säsongen föll man som en sten och missade till och slutspel. Nu har man tryckt på resetknappen och börjat om med ny tränare och ny General Manager men med ett lag som jag tycker är sämre på det berömda papperet än det som missade slutspel i fjol.
På dörrarna in till Saab Arena borde föreningen sätta upp en skyld med texten ”Ursäkta röran, vi bygger om”.
Jag tror med en stor portion tålamod, ödmjukhet och förståelse att det kan ta tid att genomföra en nödvändiga förändring som kan skapa framgång över tid. Något jag känner kring Linköpingsfansen är att de under de senaste sju, åtta åren haft lite högre tankar om sitt lag än det manskap man förfogat över. Jag tror tex inte Linköping under de fyra, fem senaste åren ens varit på övre halvan i löneligan och trots det förväntas man år efter år att ligga i toppen.
Det ska bli väldigt intressant och se vad Bert Robertsson kan göra som ny huvudtränare efter många fina år i Skellefteå. Nu får Bert stå på egna ben och hans viktigaste uppgift är att sätta ett fungerande försvarsspel något som lös med sin frånvaro i fjol.
Målvakter:
Jag gillar målvaktsparet med Jonas Gustavsson och Jacob Johansson även om Gustafsson borde kunna spela på jämnare nivå över tid. Under inledningen av säsongen i fjol var Gustavsson omänskligt bra vilket gjorde att Linköping ledde serien knappt en tredjedel in på säsongen. Jag tror att många lurades där och då och förbisåg att spelet var av varierad kvalité och att det till stor del faktiskt var Gustafssons spel som ledde till framgång.
Jacob Johansson är en bra backup som kan komma in och både avlasta och spela en räcka med matcher. Det känns som om det är dags att Johansson tar nästa steg och utmanar Gustavsson i en större utsträckning.
Backar:
Linköping tvingades säga tack och hej till sina två bästa backar i form av Chad Billins och Lukas Bengtsson. Jag tycker inte heller att man lyckats ersätta varken Billins eller Bengtsson där den sistnämnda var en av hela seriens bästa. Jonas Holös är gedigen och bra och här tror jag Linköping kan få ut rätt mycket då norrmannen är stabil och pålitlig med en fysisk status som mer påminner om en grekisk gud. Holös kan logga många minuter och när han också känner ett stort förtroende är han som allra bästa vilket han visat i sisådär 37 VM turneringar med Norge.
Bakom Holös finns Mattias Bäckman som jag verkligen unnar att få vara frisk och kry och visa vilken klassback han ändå är. Hans eventuella närvaro eller kanske frånvaro kommer ha stor betydelse för lagets framgångar. Så viktig är Bäckman.
Kapten Eddie Larsson är nyttig och gedigen precis som nyförvärvet Hampus Larsson från Timrå ska vara. Adam Ginning var med i JVM redan i fjol och förväntas få en nyckelroll i årets turnering framåt jul och nyår. Ser jag på backuppsättningen är det rätt bra krattat för Ginning att kunna ta en stor roll.
I Anton Mylläri, ny från Malmö, får man en stabil back som nog känner han kan få ut mer i framförallt spelet med puck.
Jag hör väldigt mycket positivt om Max Lindroth som värvats från Tingsryd. Kanske är steget för stort för Göteborgaren som faktiskt inledde säsongen i Hanhals i fjol? Men ser man till klubbval kunde Lindroth knappast gjort ett bättre val och chansen till istid och betydande roll är stor.
Man förfogar också över unge Simon Lundmark som hann visa upp sig några matcher i fjol och visade prov på sin spelskicklighet. Frågan, precis som med Lindroth, om Lundmark är redo att spela i SHL och göra avtryck redan i år?
Forwards:
När jag ser truppen så känner jag spontant att man saknar en center för en toppkedja. Jaakko Rissanen, nyförvärv från Kalpa, lär vara tänkt som en av lagets toppcentrar och möjligtvis ser man Patrik Lundh som center också. Dock anser jag att man får ut som mest av Lundh när han går på en kant och kan använda sin fart och skridskoåkning än mer. Lundh är annars ett förstklassigt nyförvärv som är otroligt seriös och en ledarfigur som kommer få en viktig roll på som vid sidan av isen.
Det känns också som att det är dags för Nick Sörensen att, dels hålla en jämn nivå men framförallt vara frisk och skadefri en hel säsong. I sina bästa stunder landslagsmässig för att sedan vara skadad eller hamna i en formsvacka. Potentialen finns där och den är Linköping i kraftigt behov av att få ut mer av.
Broc Little står för både mål och poänggaranti men det krävs att han får lite friare ramar för att vara effektivt. I ett så pass trubbigt lag som Linköping borde man kunna ge den rollen och utrymmet till Little.
Henrik Törnqvist är tillbaka i LHC efter en ypperlig säsong med Timrå där han gick från en spelare med minimal roll i Linköping till nyckelspelare i Timrå. Den erfarenheten var nyttig och nu borde Törnqvist skaffat sig det självförtroendet och också fått löften om en mer framskjuten roll. Här behöver nog Linköping få ut minst 30 poäng.
Mycket handlar om att få utveckling på den befintliga spelartruppen eftersom min känsla är att man går igenom ett form av ekonomiskt stålbad. Mikael Fryklund från Västerås, Robin Johansson från Mora samt Olle Lycksell och Filip Karlsson som båda var med i fjol är spelare som bör och måste ta steg.
Coach:
Det går inte annat än att säga att det känns väldigt intressant med Bert Robertsson som ny huvudtränare för Linköping.
Det jag framförallt känner kring Bert är att han sätter höga krav på sig själv och sin omgivning, är passionerad, enormt driven och beredd att stå upp för sina spelare i vått och torrt. Efter tio år i Skellefteå var det läge att söka sig vidare, för båda parter, och nu på egna ben ska det bli intressant att se vad han kan uträtta. Mycket handlar om att strukturera upp spelet som var minst sagt virrigt i fjol och om någon kan säga mig vilken typ av hockey som är Linköpings DNA kan ni gärna höra av er.
Tillsammans med nye General Managern Niklas Persson är det duon som ska sätta an tonen för vad som krävs för att representera Linköping samt att återigen sätta en identitet på laget.
Stjärnan: Det går inte att förbise Broc Little (bilden) som tveklöst är en av seriens bästa spelare. En skadefri Little gör minst 20 mål och dryga 40 poäng vilket säger en del om den nivå han håller år efter år.
Poängkung: Broc Little 44 Poäng.
MVP: Med ett striktare och mer uppstyrt försvarsspel räknar jag med att Jonas Gustavsson får bättre hjälp och därav kan hitta en större stabilitet. I sina bästa stunder, som under inledningen av säsongen i fjol, är Gustafsson en av seriens vassaste.
Bästa nyförvärv: Det är ingen Silly Season som går till historien som den mest framgångsrika eller mest spektakulära i Linköpings historia. Värvningen av Patrik Lundh är dock riktigt vass och med tanke på den nivå som Lundh har i sitt spel och den träningsflitigheten och arbetskapacitet han besitter känns som klippt och skuren för ”Det nya Linköping” som man försöker skapa.
Det behövs: Det är rätt akut att få in en center. Helst redan för någon månad sen. Jag tror knappast man sitter med armarna i kors utan letar såklart febrilt efter en center som ska passa in både ekonomiskt och i Linköpings spelsätt.
Doldisen: Utanför Linköping är det få som ser Jimmy Anderssons storhet som spelare. I Linköping sätter man ett stort pris på det han bidrar med dag ut och dag in. Dubblade sin poängskörd från elva poäng för två år sedan till 22 poäng i fjol.
Profilen: Det är tveklöst så att Bert Robertsson är en stor profil i SHL efter tio år i Skellefteå. Det ska bli spännande och se hur Linköping tar emot Bert och hur Bert kan förändra Linköping.
Publik: Det blev ett litet uppsving kring intresset i fjol upplevde jag trots säsongens resultat men likväl lite för klent tryck. Klacken borde kunna kraftsamla och få in fler och starka röster. Nu är Saab Arena stor och jag har respekt för att den är svår att fylla. Men klacken man hade i Stångebro under slutet av 90-talet och början av 2000-talet utklassar dagens klack.