Jag går på en hel del matcher, åker ganska mycket tåg, och kan till och med ta mig ett järn då och då. Men aldrig har jag drabbats av dessa elaka vakter som bara njuter av att stänga ute folk. Jag har inte heller drabbats av att Cluben av ren illvilja meddelat att man velat slippa se mig (eller mina biljettpengar). En stilla tanke ... kan deras agerande i detta och liknande fall ha något (om än väldigt lite) att göra med hur vissa personer beter sig, eller är vakternas och Clubens högsta önskan att stänga ute precis alla fans? Men nej, jag var inte på den aktuella matchen, inte heller på det aktuella tåget. Jag är dock givetvis för en rättvis/rimlig behandling av alla, men ibland måste en förening agera (dvs inte bli helt handlingsförlamad av bevisnoja) för att undvika mer problem. Faan om vi får en lika rutten miljö som vissa Stockholmsklubbar (visserligen fotboll, men ändå).
"Pengar VS. Kärlek". Jag är inte säker på vad som menas, men min fria tolkning är att "Kärlek" i detta fallet innebär att man som supporter tycker att det är ok att bete sig lite som man vill, bara man hejar tillräckligt mycket på sitt lag (och åker på bortamatcher). Till skillnad från alla andra som bara älskar Cluben, kanske t.o.m. (med ålderns rätt) har fräckheten att sätta sig på sittplats. De som förespråkar att "Kärlek" är så snävt definierat (och jag beskyller ingen, jag bara tar mig friheten att läsa in lite mellan raderna här och där) har sällan något emot att Tony, Weinis (fd), Mange, Hlavac, Hlinka, Norrena m.fl. vinner matcher för Cluben, men tar inte gärna ens med tång i de som trots allt bidrar med besudlade "Pengar" för att detta ens ska vara möjligt. Vari ligger kärleken i nedslitna avspärrningar, hot mot sin omgivning, och rökgranater? Om dessa kärleksfulla yttringar fortsätter så är nog snart problemet löst. Pengarna lär inte fortsätta att göra livet svårt för de missförstådda (de kan spenderas bättre), och man kan i lugn och ro fortsätta att skämma ut sig, fast i division 1E, tillsammans med bedrövliga Vita (P)Hästen ...
