Det känns jävligt tungt att vår ”storhetsperiod” inte ledde till det där guldet. Att vi inte lyckades casha in, helt enkelt. Samtidigt, för mig blir inte den känslan värre av att andra lag är bättre på det än vad vi var, det känns lika jävligt oavsett.
Vi är där vi är, ett bottenlag i dagsläget, förhoppningsvis på väg uppåt för att om 3-4 år kunna fightas där uppe återigen. Jag kan inte säga att jag bryr mig särskilt mycket om vilka som tar hem det iår, faktiskt.