Som alla säkert listat ut tillhör jag också det gubbbgriniga gardet.
Många, mig inräknat, har påpekat att truppen är tunn och trubbig. Och vi faller tillbaka i gamla hjulspår om vartannat med skador, blek spelidé, dålig gameplan, dåligt genomförande av gameplan och dålig mental styrka. Det kommer bli tufft iår. Igen. Jag själv tippar kval.
Tror att många känner en pessimism för att vi börjar vänja oss vid det här.
Men till min käcka poäng: Det är inte laget som ska bryta mönstret. Det är hela föreningen och alla runt den.
Det här laget är för svagt för att vända på steken själva. Varför vi inte bör hänga någon spelare och ledare redan i september om motgångarna pissar oss i nyllet.
Det är föreningen som ska ta sig i kragen och steppa upp. Och den börjar, tycker jag, för första gången faktiskt arta sig. Från oansvarig hantering av pengar, till dumsnåla nedskärningar i organisation och dåliga intern rekryteringar har nu lite nya grepp börjar urskönjas. Det blir proffsigare, det är mer fokus på rätt saker (det man kan göra något åt), det kommer in fler perspektiv (mer externa mindre fd spelare). Är det perfekt? Det är ej! Kan det bli bättre? Självklart, det kan det alltid. Kommer det bli bättre? Ja, om vi ger det tid.
Föreningen måste få ihop en organisation som drar åt samma håll, som har en riktning och skapar en framtidstro.
Och vi måste ge det tid.
