Årets rörelseresultat är en konsekvens av dålig budget och undermålig operationell styrning. Och kanske även en hel del överoptimism och till viss del inkompetens. Det finns även en hel del uppenbara och oförsvarliga missar…
Men. Årets resultat är inte så mycket mer anmärkningsvärt än tidigare. Jag kan faktiskt inte minnas att lhc någon gång under de senaste 5-10 åren faktiskt gjort något som kan kallas positivt på sista raden.
Detta är lhc stora problem, att man inte kan skapa en hållbar ekonomi kring sin drift och sin verksamhet. Föreningen räddas av livlinor som avyttring av dotterbolag, nyemissioner, uthyrning av spelare, extraordinära sponbidrag eller billigare trupper. Konsekvenserna ter sig olika på dessa nöddrag men genomslaget är att inget är bra oavsett.
Varje år känner jag samma sak. Det som ev kan bryta den negativa spiralen är en avsevärd förbättring av det sportsliga resultaten. Men även där blir man konsekvent sviken. Och iår vet jag inte om jag törs hoppas på någon förbättring alls.
Iår är det upp till en nordamerikansk anfalls duo, två begränsade backar som anses ”tuffa” samt en förhoppning om att redan kontrakterade spelare ska lyfta sig ett par nivåer från fjolåret.
Om vi inte åker ut pga sportsliga resultat så kommer ekonomin se till att vi tillslut gör det.
Nu till min motsägelsefulla slutsats: Vi måste ställa krav styrelse och ledning. Men jag ser ingen anledning till att spä på något hat, eller skapa en ”fans mot kansli” känsla. Det skadar bara ännu mer. Vi ska ställa frågor och kräva svar från ansvariga. Men vi ska (fortsätta) vara, och förbli, de stora som stöttar, visar hjärta och hjälper föreningen framåt.
