(Ursäktar den kommande pessimismen i det här inlägget.)
Jag har varit optimistisk under de senaste fem årens kräftgång. Jag trodde att vi skulle ta oss till slutspel 2021 – trots att det var samma säsong som Bert blev sparkad och vi hade våra assisterande coacher som huvudtränare resterande halvan – fram tills vi blev krossade av Luleå.
Jag förväntade mig slutspel 2022 och med Östman tillbaka skulle vi gå tillbaka till vårt klassiska spel! Det blev hjärtekross i säsongens sista minut, jag såg det som ett misslyckande och det offensiva spelet lämnade mycket att önska.
2022/23 var jag dock än mer optimistisk; vi hade fått in några riktigt bra värvningar och ett par väldigt lovande juniorer som skulle få oss att bli mer spelförande och lyfta i tabellen. 20 matcher in på säsongen (med träningsmatcher inräknat) hade vi bevittnat 16 förluster och någon form av spelidé fanns inte i sikte. Vinsterna var knappast övertygande, mot HV var vi var totalt utspelade matchen igenom och vi hade förlorat stort om det inte vore för Högbergs övermänskliga insats och Martinssons skridskor. Efter 1-6 hemma mot Malmö började jag på riktigt ifrågasätta Östman och hans spelidé (eller snarare brist på den). Det blev sedermera en smekmånad med två raka vinster mot HV och bitvis bra spel där Frölunda hemma var höjdpunkten. Det var några bottennapp mot Leksand och Brynäs under den här perioden som bibehöll osäkerheten kring laget, men jag var åtminstone försiktigt optimistisk. Det som följde kan inte liknas vid något annat än ett haveri. På kort tid blir vi totalt utspelade av Växjö och Luleå, där vi snarare liknar ett allsvenskt bottenlag, och vinner matcherna enbart tack vare Högberg och Myrenberg. I efterhand hade vi spelat kval och troligtvis åkt ur om vi inte hade vunnit de matcherna, särskilt med tanke på att Högberg fick soppatorsk och vi förlorade 9 av de 10 sista matcherna.
Östman å sin sida har fortfarande inte växt in i rollen som huvudtränare trots att han fått materialet han önskade. Han står i Karlstad i omgång 48 och säger att det dåliga bortaspelet är “något vi får titta vidare på” när det är fyra matcher kvar av säsongen, efter säsongen går han ut i media och säger att han inte ens var säker på att han skulle behålla jobbet och när han ska analysera säsongen kommer han fram till att det är “tuffhet” som saknas. Lägg därtill att han visste om Junlands problem och trots det fortsatte Östman att ge honom bland de med mest speltid i laget, ett beslut som kunde ha skickat ner oss till HA. Det här andas inte en tränare som är säker på sin sak, snarare känns det som att han har dålig koll på vad han gör.
Nu när säsongen 2023/24 är i antågande har jag inga förhoppningar alls kring att det här laget ska åstadkomma något positivt. Ligans sämsta försvar har “förstärkts” med Aronsson som aldrig har spelat i SHL tidigare och Worge Kreü som knappast varit en avgörande spelare i Oskarshamn. Junland är borta, men konorna JP och Nyberg är kvar och likaså backtränaren vars taktik hela ligan vet om. Elie och Leier har kommit in på anfallssidan som säkert kommer vara hyfsade, men kommer de att lyfta oss nämnvärt? Särskilt när våra ledande spelare är en åldrande Little, en Ljungh som blir sämre och en Rattie som knappt har kemi med någon? Arlbrandt kommer in som anfallstränare när han endast haft en säsong som assisterande i juniorlaget. Tidigt att döma honom givetvis, men känns chansartat på förhand.
De flesta säger att spelarna som redan är här måste bli bättre/hitta tillbaka till forna dagar, men vad är det som talar för det? Vad talar för att Ljungh hittar tillbaka till formtoppen när han den gångna säsongen gjorde lika många poäng i fem-mot-fem som Costmar? Vad talar för att JP och Nyberg blir bättre när de båda uppenbarligen inte klarade av att spela styrspelshockey? Vad talar för att Russell sprättar in 18 kassar igen? Vad talar för att vi ens ska ha ett fungerande spelsystem överhuvudtaget just den här gången när laget och tränarteamet är nästintill likadant som förra säsongen? De enda jag kan se bli bättre är Bystedt och Hävelid, dock är det inte tillräckligt för mig att tro att hela laget lyfter. Sannerligen inte om Östman är huvudtränare, vilket är det jag är mest negativ till då han utan tvekan är ligans sämsta tränare och jag skulle t.o.m. påstå att han är sämre än åtminstone hälften av tränarna i Hockeyallsvenskan.
I ärlighetens namn tror jag att med Östman vid rodret kommer vi i slutändan ramla ur SHL. Det kommer att vara smärtsamt, men knappast oväntat. Jag är åtminstone halvt förberedd på bortaresor till Nybro och Tingsryd 2024/25.
