alfie Jag sällar mig också till de som delar din känsla över LHC, och har en liknande historia av att ha följt laget från div. 1 och uppåt. Och numera tyvärr neråt, som det känns. Jag tror att man varit lite fartblinda periodvis. Sista åren i allsvenskan/div. 1 var det ett enormt intresse, sponsorerna rann till och ställde upp, biljetter och säsongskort var åtråvärda, och man tog klivet upp. När man åkte ur med buller & bång efter första säsongen i (dåvarande) ES hade man inte “hunnit” bygga upp en för stor kostnadsmassa eller organisation, varför man, med sponsorernas hjälp, kunde fortsätta satsningen även i den lägre divisionen. Också beroende på att man hade en trupp som inte blev allt för dränerad. Men sedan snurrade hjulen snabbt. Efter det andra avancemanget till ES insåg man att skulle man hänga med i utvecklingen behövde man få en större kostym. Cloetta Center kom till (till en monstruös kostnad), tunga sponsorer möjliggjorde att LHC gav sig in i racet om dyra och etablerade spelare, organisationen växte, LHC blev uppmärksammat för sin kaxiga attityd, Helber blev en slags “Abbott light” med nytänk och tro på framtiden. Tanken var att CC skulle generera rejäla intäkter, inte bara genom en bättre kapacitet, utan också genom att erbjuda företagen möjligheter till (för LHC) lukrativa event, loger m.m. Och den tanken var väl inte fel, men haken var kanske att det inte fanns någon plan B. Allt byggde ju på att man skulle bli bättre & bättre. Och en flygande start blev det, lockoutsäsongen med spelare som Knuble, Morrison, Huselius, Tallinder m.m. ingav respekt. Vi är nog många som undrar om vi inte tagit guldet det året om det inte var för några spelares utsvävningar vid en landslagssamling… Därefter följde några år med stark trupp, bra ekonomi, 2 finaler, men sedan vände det. Man satt med en gigantisk kostnadsmassa, truppen tappade i slagkraft, och spiralen inleddes neråt. Alla tidigare satsningar gjorde att man inte byggt upp något anständigt eget kapital, trots en omsättning som låg i topp i SHL, det känns som att man var övertygad om att allt skulle fortsätta att peka uppåt. Diverse turbulens med tränare, supportrar, minskande publikunderlag och sponsorintäkter gjorde att spiralen fortsatte neråt, och idag ser vi kanske det yttersta resultatet av den utvecklingen. Kort sagt, man har spelat ett högt spel, och med facit i hand borde man kanske haft lite framtidsperspektiv som även innefattade lite olika (sämre) scenarion. Men det sagt var det nog ingen som opponerade sig mot satsningen efter 2 finaler, snarare eldade det på en fortsatt offensiv verksamhet. Men historiskt sett råkar mer eller mindre alla lag ut för dippar över tid, Västerås kursade efter att ha varit ett topplag, Djurgården trillade ur, AIK har aldrig kommit tillbaka efter degraderingen, det finns många exempel på hur snabbt det kan barka iväg. Christer Mårds filosofi redan från tiden i div 2 var att “bli lite bättre för varje år, med koll på ekonomin”. Det var ingen dum filosofi.
