Ett HV i kris värvar, och för mig är det dags att lufta något som jag inte begriper. Jag är förvisso ingen expert på hur man sköter ett hockeylag, men jag vet en hel del om hur man bedriver verksamhet, framför allt i projekt. Och i vissa delar går det att jämföra en säsong i hockey med ett projekt. Det jag inte förstår är att så många tränare och framför allt sportchefer har så svårt att se varningssignaler och att ta dessa på allvar. Varför vänta till den sista januari, när krisen redan är avgrundsdjup, innan man agerar? Hur arbetar man med risk management? Hur mitigerar man riskerna när dom är identifierade? Hur jobbar man med taktisk planering? Jag hävdar att debaclet 11/12 kunde ha undvikits om man bara hade jobbat mer med dom här frågorna. Det behöver man sannerligen inte vara någon expert på hockey för att begripa.
Och därmed är vi framme vid kärnan: tar LHC varningssignalerna från den något knackiga inledande femtedelen av säsongen på allvar? Jobbar man i kulisserna för att förändra? Eller tror man på fullt allvar att problem och risker försvinner av sig självt? Det måste vi väl ändå ha hunnit lära oss att det inte funkar?
Och när 20% av projektet, dvs 11 matcher av säsongen, återstår, så börjar det värvas. Hur ofta hjälper det? Egentligen?
Med ett bra risk management så tror jag att dom där, ofta misslyckade, panikvärvningarna i januari skulle kunna undvikas.