Junland till FBK landade som en riktig bomb även hos mig. Det känns inte alls bra i magen när man läser denna rad; "Junland vill inte spela i LHC".
Problemet är inte att Jonas Junland är en fantastisk back (á la Magnus Johansson) som vi nu förlorar. Nej Jonas Junland är enligt mitt tycke snarare en ganska medelbra svensk back, inte jättebra men heller inte på något sätt dålig. Nej problemet, tillika det som gör ont i magtrakten, är den totala förnedringen man känner när vårt första riktiga "nhl-löfte" bestämmer sig för att komma hem och i den vevan säger att LHC är historia, FBK är framtiden. Som så många skrivit har han LHC att tacka för så mycket av sin framgång. Fostrad här, stöttning under sommarträning etc, jag behöver inte upprepa allt som andra skrivit.
Vem som har gjort eller sagt vad i denna härva orkar jag inte ens gissa eller kommentera. Det jag vill komma till är att den emotionella "pungsparken" som förlusten av en egenfostrad NHL/AHL spelare innebär känns betydligt mer i magen än förlusten av en medelbra back. När vi vill bygga en stabil toppklubb där fler och fler spelare kommer från de egna leden som är så emotionellt viktigt, ja då händer detta. Vårt första egna "nhl-proffs" vill inte spela hos oss. För cluben och varumärket LHC var detta en riktig kniv i ryggen. Och ett riktigt fett svek från Jonas Junland.
Jag är sällan kategorisk men om Junland ska spela i LHC dressen någon gång framöver krävs ett smärre mirakel. Jag har i alla fall oerhört svårt att se hur detta någon gång kommer att vara möjligt. Tyvärr...