Har inte läst några inlägg om matchen, så vet inte om någon redan nämnt WL idag, men jag och min yngsta kom hem från Göteborg för en stund sen.
Hans allra första bortaresa, (varit WL medlem l 4 år) och han är helt såld. Inte på lagets insats eller att Ante kastade Iggy fram och tillbaka i slutet så Frölunda fick några gratismål, utan på allt runt omkring.
Stämningen på bortastå, hur vi sjöng konstant , och gemenskapen med alla andra.
En del känner han sen förr men också nya bekantskaper
Och han sa efter första perioden
“Pappa, det låter bättre här än hemma!”
Han viftade med sin flagga konstant, som han fick tilldelat av Tifogruppen o även en massa stickers på bussen av dem.
Han fick göra reklam för sitt Instagramkonto som bara handlar om Cluben och fick till och med hela bussen att sjunga.
Han har redan fått över 30 nya följare tack vare sitt tal på bussen. 😅
Han var nervös inför resan, men det släppte under dagen. Och när vi väl kom hem var det första han ville att åka på nästa bortamatch igen.
Vad har då allt detta med dagens match att göra?
Allt egentligen.
För min 11-åring handlar kärleken till Cluben om så mycket mer än vad som händer på isen. Det är Betongen, sångerna, Supporterkollektivet ,flaggan som går för fullt i alla perioder och framför allt gemenskapen med alla som står där.
Att laget spelar skit är knappast någon nyhet för honom.
Det har han fått uppleva under de fyra år vi gått regelbundet på ståplats.
Men hans kärlek till WL och LHC är fortfarande lika stark.
Han vet redan att laget på isen kommer i andra hand. Det är supporterlivet som är hans grej.
Och det är väl just det som är så jävla synd att LHC inte verkar inse.
Här finns en 11-åring som åker på sin första bortaresa, ser sitt lag förlora med 4–1 och ändå kommer hem överlycklig och vill åka igen.
Men hur länge ska den kärleken behöva bära upp allt när laget fortsätter spela som det gör?
Ju mer skit vi får se på isen, desto svårare blir det att få återväxt på läktaren.
För det är ju sådana som min grabb som ska stå där och sjunga för Cluben om 10–20 år också.