Rob
NEW YORK. Det var inte Gustav Forsling som avgjorde den andra Stanley Cup-finalen, men han borde ändå utses till Floridas store hjälte.
Han stod för en defensiv insats värd fem rungande plus.
5-4-pucken som tog regerande mästarna in i årets finalserie på allvar, och till slut fick tyst på den upphetsade publiken i Rogers Place, stöttes in av Brad Marchand drygt sex minuter in i andra övertidsperioden, så självfallet sträcks alla mikrofoner i den ökände retstickans riktning efter nattmanglingens slut.
Hysén på Wembley 1988
Men reportrarna borde jaga ikapp även Gustav Forsling, för jag är helt hundra:
Florida hade inte vunnit den elektriska holmgången utan den 28-årige östgöten.
Han var, framförallt från mitten av tredje perioden till slutet i den femte, rena Glenn Hysén på Wembley 1988. Han jagade ikapp Edmontons superstjärnor och bara tog pucken av dem, han var ständigt framme med klubban och bröt passningar, han vann alla närkamper och han täckte skott som en hel Niklas Hjalmarsson.
– Jo, det kändes bra, det gjorde det. Men jag gillar att spela mot de bästa när det verkligen gäller. Det är då det är kul, säger ”Gus” på sitt sedvanligt lågmälda sätt när jag når honom på telefon efteråt.
Sin allra bästa hockey
Så fungerar, och talar, riktiga vinnare.
Andra håller sig undan och vill knappt ha pucken när saker och ting verkligen dras till sin spets, risken att begå ett förödande misstag skrämmer för mycket, men sådana som Gustav från Linköping växer istället och börjar spela sin allra bästa hockey just i de skedena.
Det är inte minst därför, för att de förfogar över denne defensive virtuos, regerande mästarna mycket väl kan vinna igen.
