Johannes Salmonsson debuterade i SHL i Djurgårdens färger redan säsongen 2003/2004. 16 säsonger senare, och ytterligare sex klubbar senare, är han kanske bättre än någonsin. Vi lät "Salle" plocka ut sin drömfemma bland de hundratals spelare han spelat med i SHL genom åren.
När Johannes Salmonsson blev klar för Oskarshamn inför förra säsongen slog den forne jättetalangen rekord och blev den spelare som representerat flest klubbar i SHL: Sju. Elitseriekarriären inleddes i Djurgården och sedan har han spelat för Brynäs, Rögle, AIK, Linköping, Timrå och så Oskarshamn.
– Jag har säkert rekord över att ha haft flest lagkompisar i SHL någonsin också, säger han med ett skratt.
– Det var ganska svårt att välja spelare. Jag var sugen på att ta med en sån som Micke Johansson från Djurgården, han var ruggigt bra, men jag hade inte direkt en så stor plats i laget då. Jag satt mest och tittade på när han spelare. Så jag tycker det hade varit lite fegt att plocka ut någon djurgårdare eftersom jag bara spelade några minuter per match. Annars hade jag kunnat ta ut hur många spelare som helst från lockoutsäsongen, som Dan Boyle exempelvis.
Ingen Djurgårdsspelare i laget alltså - men vi kan konstatera att "Salle" fick ihop ett hyfsat gäng ändå...
MÅLVAKT
Viktor Fasth
"Det var ett av de enklaste valen. Vi spelade ihop i AIK och han var ju helt suverän. Det känns kul att ha fått vara med på hans resa. Han kom ju upp till AIK från Växjö och var väl egentligen tänkt som andremålvakt bakom Christopher Heino Lindberg, men tog över som förstaval efter några matcher. Resten är historia.
Han är lätt en av de tjurigaste personerna jag spelat med, på isen. Det bästa som fanns på den tiden var ju att åka på uppvärmningarna och lägga pucken mellan benen på honom och göra någon målgest efteråt. Då kom han jagandes med klubban efter en. Det var ett ständigt inslag under åren i AIK.
Han var väl 28 år när han kom upp i AIK och är verkligen exemplet för att det aldrig är för sent att slå igenom. Vi slog ut serievinnarna i kvartsfinal två år i rad och han hade störst del i det, tillsammans med lagkänslan vi hade. Vi hade väl inget stjärnlag egentligen, även om (Richard) Gynge och (Robert) Rosén var grymma andra året".
BACKAR
Kenny Jönsson
"Om Fasth var ett av de enklaste valen så var det här det enklaste. Kenny är gjuten i laget och det är inte bara för hur han var som spelare, utan även som ledare. Jag minns framför allt en grej som visar vilken person han var.
Det var annandagen och jag hade varit ute kvällen innan, du vet på juldagspartaj. Vi var i allsvenskan och hade inte samma spelschema som SHL så man kunde ju gå ut då. Sen hade vi träning på eftermiddagen den 26:e. Jag var lite bakis, och mitt i träningen var jag tvungen att dra till avbytarbåset och sen till närmaste papperskorg för att spy. Helt enkelt. Tränarna blev ju arga och blåste av träningen och sa att alla skulle samlas. 'Alla som var ute igår kan åka och ställa sig med Salle vid båset' .Vi skulle få köra nån skridskoövning som straff.
Det var såklart ingen som åkte över till mig, för ingen ville ju straffas, men så gjorde Kenny av alla människor det. Och han hade såklart inte varit ute. Han sa till mig att: ”Jag gillar inte när en spelare hängs ut eller straffas så här”. Och bara för att han kom till mig så vågade tränarna ju inte döma ut något straff heller – så det blev inget av den där straffträningen. Det betydde ju mycket för mig, som var utlånad från Brynäs, att han kom och stod upp för mig. Jag stod ju såklart och skämdes över vad som hänt. Och det säger ju en del vad han står för. Han stod upp för sina lagkompisar och var beredd att ta ett straff fast han inte ens hade gjort något fel".
Daniel Rahimi
"Det här är också en spelare som verkligen gjort en resa som det var kul att ha varit med på. Han slog ju igenom när vi spelade ihop i Linköping, kan man säga. Första träningen vi gjorde ihop spelade vi innebandy, och karln kunde ju inte dra bollen från vänster till höger en gång utan att den började studsa. Han var helt oduglig och man tänkte liksom: "Vad har han för metallhänder?!"
Men under året utvecklades han och var inte längre bara den där tuffa backen. Man kände verkligen hur hans självförtroende kom i takt med att han började uppskattas mer och mer. Då var det som att allt släppte. Han var ett monster i Linköping. Han var så bra alltså, och tog plats i VM och allting. Han hade också en jäkla fördel i det psykologiska spelet. När motståndarna vid en tekning såg att han var på isen visste de att det skulle bli jobbigt.
Men vid sidan av isen är han den mjukaste och snällaste människan jag känner. Han är verkligen "Mr. Perfect". Alla kvinnors dröm. Han är händig, duktig med barnen, han gillar skogspromenader...Han är verkligen kung".
FORWARDS
Anton Wedin
"På tal om resa... Bortsett från alla NHL-spelare man spelat med är han den bästa jag varit på is med. Han var så ruggigt bra alltså. Innan han blev skadad förra säsongen var han helt outstanding. Och kollar man tillbaka de fyra åren innan dess var han en kille som knappt gjorde 20 poäng i HockeyAllsvenskan – och sen såg man förra året hur han kunde göra vad han ville i SHL. Fan, vad bra han var.
Jag tror det blev en självförtroendegrej för honom också. Jag tror självförtroendet är viktigare än vad folk riktigt vill tro och förstå. Han var väl i fjärdekedjan de första matcherna och var nog tänkt som en sådan spelare. Sen fick han sätta några puckar och märkte själv att han var bra. Självförtroendet, återigen. Det andra hade han ju redan. Han hade ju farten, skottet, styrkan...Det måste han ha haft hela tiden. Han kanske helt enkelt var en sådan spelare som passade i en bättre miljö, som behövde spela i en bättre omgivning.
Jag tror säkert han hade slagit sig in i NHL den här säsongen om han inte blivit skadad igen."
Mattias Sjögren
"Vi spelade ihop i både Rögle och Linköping. När vi lirade tillsammans i Rögle var han inget namn alls. Då var han bara en egen produkt som slagit sig in och var stor och stark. Men vi kommer ju alltid ha det är minnet tillsammans... När jag passar honom och han gör det avgörande målet i sista minuten av sista kvalseriematchen så vi gick upp i SHL. När man är det om de sakerna ihop får man ett speciellt band.
Sen spelade vi ihop i Linköping som sagt. Och så bra som han var där...innan han började åka på skador var han ju helt dominant. Han spelade med Simon Hjalmarsson och Pär Arlbrandt och var verkligen en tank. Han är så fruktansvärt stark, han är utomjordisk. Rahimi såg ut som en liten skolpojke i jämförelse. När "Sjöa" satt emot var han helt omöjlig att ta pucken ifrån eller vinna en duell mot.
Han blev ju en spelare som spelade VM och dessutom var riktigt bra där och en spelare som gjorde mycket poäng också. Det var kul att se honom från nära håll".
Pär Arlbrandt
"Sen blir det ändå 'Arla' som får den sista platsen. Han hade skickligheten att göra poäng fast han varken var snabb eller stark. Men han var så giftig ändå - och det bevisar bara ännu mer vilken hockeyintelligens han hade. Han hade också en cool resa och slog igenom i SHL ganska sent.
Han är den smartaste jag spelat med, och jag tycker man märker hur smart han är när man hör honom prata hockey idag också. Det är kul att lyssna på honom. Han är ett bollgeni och är grym på padel idag, han är väl topp-50 i Sverige där, och är en riktigt härlig kille också.
Han gjorde poängen han gjorde (två säsonger över 70 poäng i HockeyAllsvenskan och en över 70 poäng i SHL) trots att han knappt vann en närkamp. Det gjorde ju först "Sjöa" och sen Carl Söderberg åt honom, haha. Men Arlbrandt såg till att vi hade en bra förstalina varje år i Linköping".
COACH
Roger Melin
"Jag hade honom fem år i rad, och då blir det också att man får ett speciellt band till varandra. Han fick en att må bra och är en person jag gillar ganska skarpt. Han har blivit tillbakaplockad till flera av sina tidigare klubbar och då är man en omtyckt person. Själv har jag inte blivit det till någon klubb. Det kanske säger något om mig, haha.
Alla vet om att Roger är grym på att få ihop en grupp. Men jag tycker han får för mycket skit kring att han inte skulle ha något spelystem och den typen av saker. Men han jobbade verkligen stenhårt. Vi lärde känna varandra bra under åren och jag vet att han satt uppe på nätterna och analyserade och skrev ned några ark med papper med idéer och reflektioner. Han grubblade mycket kring varför saker var som de var och blev som det blev.
Att han inte skulle vara en taktiker tycker jag är fel, det är en oförtjänt kritik. De sakerna han lyckas man inte med för att man kommer in och drar ett snuskigt skämt och får ihop en grupp. Det funkar inte så. Kolla vad han gjorde med AIK. Kolla vad han gjorde med Linköping sin andra sejour, som han då inte fick så mycket cred för. Vi gick till semifinal alla år - och det har Linköping inte varit i sen dess.
Han fick en orättvis stämpel tycker jag. Han är en taktiskt bra coach".
