Känslan är ju att man kan komma till Cluben, bli proppmätt, göra bra med deg och sen göra minsta möjliga.
När man bestämmer sig kan man spela jämt med dom bästa, men man tar SEMESTER titt som tätt och skiter it. Totalt.
Nu har man gjort minsta möjliga i snart tio år och gjort precis så lite att man inte åker ur.