I Västervik jobbade Georgsson mycket med att fynda i ECHL eller botten av AHL samt att värva en blandning av ungt svenskt och några rutinerade rävar som inte riktigt går in i toppen hos andra. Samtidigt så var det rätt mycket omsättning av spelare utifrån som inte fungerade, och det fanns aldrig någon harmoni i trupperna direkt. Han byggde den bästa upplagan som faktiskt var det enda lag att ha en suck mot Timrå det året de gick upp. I Södertälje tycker jag snarare att han arbetat på att fylla på rejält med stora namn och komplettera med andra speltyper. Generellt så känns det som att han bygger på med leading lines och bredd, om det är utifrån respektive klubbs förutsättningar eller egen filosofi vet jag inte. I Västervik fanns ju inte långsiktigheten som i Tälje men just det där med att bygga för utveckling har vi inte sett så mycket av där.
Daniel Stolt fick ju en oerhört tuff uppgift när han var i Vimmerby i ettan, skrev på för Oskarshamn som Hockeyallsvenskt lag men så gick de upp och han fick lite strul där som någon slags assisterande när de förändrade. Gick ner i ettan igen och har ju varit i Kalmar sedan dess. Han har bevisligen gjort det bra i Kalmar och har lång erfarenhet som sportchef men det är ju på helt annan nivå. Svårt att värdera så klart med tanke på hur många spelare som går rätt in i SHL efter avslutad karriär.
Jocke Eriksson har ju sina meriter som särskiljer honom så klart, och det kittlar givetvis med någon som arbetar så hårt i att få till en förändring av mentaliteten i laget och jobbar med kravställan. Lundholm låter väl som kompisrekrytering om man efter alla år i hockeyettan skulle gå raka vägen från Visby till SHL?
