Ja, trådrubriken känns mer aktuell än någonsin. Det är helt uppenbart att LHC är en förening där förluster är helt okej. Man tar skiten med en axelryckning och går vidare i någon slags bubbla av mys där alla har trevligt tillsammans och ingen ställer krav på någon. Där man inte behöver visa attityd på isen och ingen behöver sitta på bänken och begrunda brist på prestation. För det är ju bara motstuds, oflyt och några misstag som vi straffas hårt för. Och sånt kan ju hända den bästa. Men vi jobbar på bara, så vänder det snart.
Det är på grund av den här inställningen som vi är i just fritt fall.