Här är Svens inlägg så länge:
"Hej!
Jag tycker du måste skriva några rader om LHC igen. Håller fullständigt med dig om att spelare som inte förmår göra det fundamentala i ishockey, alltså mål och ta poäng, förtjänar inga överbetyg. Det är inga prima ballerinor som betygsätts, även om man kan tro det ibland när man ser isdansen med puck. Vackert och ineffektivt!
Det måste vara något som saknas i ett lag som kan upprepa sina misstag i oändlighet utan att ta lärdom. Och saknaden verkar sitta i huvudet. Inte minst hos dem som har till uppgift att ingjuta mod och förnuft i spelarna.
LHC har minst två år på raken åkt ut i kvartsfinal mot lag som helt plötsligt fått fantastiskt duktiga målvakter, Kapanen och Stana. Med Brynäs-Sperrle i färskt minne är det solklart att LHC inte lärt ett dugg. Nämligen att det inte ens med totalt överlägsen teknik, puckinnehav och skottstatistik vinns några matcher om puckarna inte går över mållinjen. Och det gör de inte så ofta mot bra defensivt motstånd, så den där taktiken att sno trissan och helst inte släppa den alls, ens över mållinjen, är inte framgångsrik. Den är så förutsägbar att man kan somna av snirkelspelet. Ingen överraskningseffekt alls. Hur kul spelarna än tycker det är att uppvisningsspela.
Och att åka iväg till bortamatcher och börja snurra, få en ledning och känna sig helt överlägsen efter en eller två perioder är också en förkastlig inställning. Med den nya bedömningen som gör domarna till totala nyckelfigurer, istället för spelarna, kan inget lag känna sig säkert på bortaplan. Det behövs bara att domaren griper in och börjar döma utvisningar i minut och parti så är det omöjligt att stå emot. En 2-0-ledning på bortaplan kan med två fem mot tre-lägen genast vara 2-2. Hur överlägset bortalaget än är. Det är knappast mera rättvist än att vissa spelförstörande moment tillåts.
Men hur kan ett lag som LHC gång på gång på gång fullständigt spela ut hemmalaget, ta en till synes betryggande ledning och sedan vika ner sig på exakt samma sätt varje gång? En gång är ingen gång, två gånger är en för mycket och flera gånger gör att man måste ifrågasätta både ledningens beteende och spelarnas uppträdande. Det måste saknas något där uppe när man inte lär av misstagen, funderar ut motdrag och är förberedda på att agera på ett annorlunda sätt nästa gång.
Att överlämna taktpinnen, medvetet eller omedvetet, efter succéinledningen straffar sig hela tiden. Gör då för fasen något annat. Försök i alla fall att fortsätta spela matcherna ut även på bortaplan. Att börja fegspela är ju dessutom att spela domarna, som gärna tar huvudrollen numera, i händerna eftersom försvarsspel belönas med utvisning i alla matcher i år. Vilket knappast är meningen med sporten. Men så är det, och då kan man inte försätta sig i försvarsställning. In med pucken in anfallszonen även i ledning, naturligtvis, annars blir det utvisning och baklängesmål.
När saker går helt käpprätt, dessutom gång på gång, måste man analysera och fundera ut ett annat sätt att agera. Inte köra på i på förhand bestämda hjulspår. För då kommer LHC aldrig längre än till hedersamma slutspelsförluster, trots stort puckinnehav och dominans stora delar av matcherna. Det är väl bara gamla Sovjetunionen som klarade av att spela på det sättet och vinna samtidigt. Och dit kommer aldrig LHC. Så det krävs lite huvud också!"
