5 mars, FBK-LHC
Redan tidigt visste man att det skulle bli en härlig dag. Solen värmde med sina strålar. Vårfåglarna kvittrade med löften om bättre tider.
Pucken släpptes ackompanjerade av ett tillrest White Lions. Bra fart på läktarna och ett väl riggat ljuduppfång som kablades ut till stugorna.
Matchen då? Hög intensitet där hemmalaget höll hårdast i taktpinnen. Den utflugna hemmaspelaren med nummer 37 på ryggen firade sitt mål som om han vunnit sm-guld. Inte snyggt. Hans aktier stärktes inte på Östgötaslätten.
FBK hade 2-2 efter första perioden och Patrick Russells lasersnipe dröjer sig kvar på näthinnan. Vackert så det förslog. Ljungh sprätte upp egen retur till 2-2 kort innan periodvilan. Viktigt!
Bollklubben fortsatte att vara det starkaste laget även i andra perioden men ett väl kämpande LHC såg till att siffrorna höll sig perioden ut. Skotten var jämnare nu med 6-5 i hemmafavör jämfört med 13-5 från första perioden.
I tredje fick LHC uppförsbacke efter 6.30 då de lilagula (eller vad har de dör färger egentligen..?) satte 3-2.
Det såg ut att bli en ny hedersam förlust men på något sätt fick domarna kortslutning och hör och häpna gav LHC powerplay med dryga minuten kvar av matchen.
Bortalaget mobiliserade, tog ut Högberg och ställde Törnqvist på Ovechkin-position. Det har ju funkat förr. Läget kom, men pucken ven utanför.
Med 26 sekunder kvar small det. Törnqvist fick nytt läge och hockeygudarna höll sig vakna. 3-3 satt som en smäck och en poäng var räddad!
På tal om hockeygudarna… FBK hade bud på tvåmålsledning och träffade bland annat klockrent i stolpen. De hade även ett öppet mål men Högberg hann dit och störde med klubban så att värmlänningen missade skottet som gick parallellt med mållinjen.
I overtime blev det ont om klara målchanser men vid en snabb spelvändning kommer gästerna i en farlig attack. En hemmaspelare verkar ha missat memot från FDML då han åker in för att täcka i slottet, där redan en zebra tagit position för att styra bort eventuella farligheter. Det blir en rejäl krock och spelet får en liten paus då den fyrbenta behöver lite extra rast.
-Ja, det stämmer. Vi hade nog varit lite vaga i kommunikationen innan matchen, medger Inge Sober från FDML, då alla hemmaspelare inte verkade veta att vi jobbade för samma sak.
Tillbaka till overtime. Med minuten kvar till straffar trampade Little mot mål efter en härlig långpass från Ehn där #28 flippade vidare till en framstörtande #41. Men vad gör karln?! Istället för att gå på första klykan, eller en fint och pet mellan benen så sätter han klubban mellan egna skridskor och sprätter upp den i bortre hörnet och matchen är avgjord, av de blåvitas egen hockeygud, för andra matchen i rad. Två poäng att addera i tabellen, och LHC upp på playin-plats.
-I figured ”What the hell, I’ll give it a try”, berättade en Broc Little som sken ikapp med vårsolen som tidigare beskrivits denna dag. Och vilken härlig dag det blev!
