Jag har följt försäsongen med spänning, och hoppats på att ana en ny spelidé. Idag känns det som att man fick många svar.
Jag ÄLSKAR strukturen och tålamodet i utbrytningarna ur egen zon. Något jag saknat i ÅR. Kontrollerade avlastningar mellan backarna, självförtroende nog att dra på sig pressen som puckförare och sedan avlasta på andra sidan och skapa tid för kontrollerade förstapass PÅ BLADET på forward påväg upp i banan. Smarta spelalternativ på mötande forward i mittzon (Czarneckis gamla älsklingsuppspel) dessutom.
Och våra anfallare ser ut att vilja ha pucken! Maxwell är en fröjd att se, så även Ehn. Intensiv skridskoåkning UTAN blyhjälm och stresspåslag trots att man är puckförare i anfallszon gör att vi faktisk är kapabla att nyttja brister i motståndarnas försvar. Det har vi inte gjort på länge. För vi har varit så otroligt stressade.
Jag anar en stor förändring. Vi är fan i mig påväg att, för första gången på länge, skapa ett lag som vill föra hockeymatcher. Det bådar gott.
