Så sitter man där igen... varje vår som slutar i frustration och uppgivenhet intalar man sig att man inte bör vara lika engagerad som man är, att det inte är bra för hälsan och att man ser alla tendenser inom Cluben som man alltid sett och därigenom kan tyda att det inte kommer bli någon skillnad till nästa säsong heller. Ändå sitter man där i September med svår abstinens och kryper på väggarna i väntan på SHL-premiären. Det går liksom inte att hålla sig borta. NÅN GÅNG SKA DET VÄL VA CLUBENS TUR!?!?
Det här är första året sen tidigt 00-tal där jag inte ser ens en teoretisk möjlighet att vi ska kunna utmana om guldet. Laget är utan tvekan det svagaste vi haft på pappret sen 02/03. Jag kan tycka att det är rätt skönt! Förväntningarna är låga, siktet är inställt på att överleva säsongen och det är på sätt och vis skönt att kunna se slutspel som ren bonus för första gången på nästan 20 år.
Jag gillar det Pajen och Bert har dragit igång. Jag håller inte med om varje detalj och är fortfarande skeptisk till vissa uttalanden och ser tendenser till saker jag helst inte vill se men som helhet tycker jag att det som är på gång känns genuint. Till skillnad från förra gången vi gjorde en "omstart" med Emvall, Dan och så småningom Tommy så följer man åtminstone hittills det man pratar om. Emvall pratade om fartfylld hockey och tog hit Olimb och Mårtensson. Sen pratade han om karaktärsspelare och tog hit Whitney. Pajen har lyckats stå emot pöbeln som suktar efter flashiga legoknektar som ska ösa in poäng och det ger mig gott hopp inför framtiden, om vi bara lyckas överleva säsongen som kommer.
Det som oroar är just pöbeln. De allra flesta säger sig vara beredda på en tuff säsong och tippar oss i botten, med all rätt. Ändå sitter samma människor och skriker efter dyra investeringar med pengar som inte finns efter en förlust i en sketen träningsmatch. För att det här ska kunna bli något behöver folk ha tålamod. Ett lag som tippas i botten kommer givetvis inte vinna varje match. Vi kommer torska jävligt mycket i år, men så länge vi gör det p.g.a. brist på spets och individuell skicklighet och inte på bristande arbetsinsats så borde alla vara rätt så tillfreds. Då går det ju åt hållet vi vill. Och så länge vi vinner tillräckligt mycket för att hålla två lag bakom oss så är det precis så mycket som behövs.
Tålamod är ledordet. Om Bert får ett år att skapa nya vanor i Cluben och vi lyckas hänga kvar så kan nästa säsong bli desto roligare. Då har vi en bättre grund att stå på, förmodligen mer pengar att spendera, större attraktionskraft hos potentiella nyförvärv och slipper ett antal dyra kontrakt från underpresterande spelare som inte passar in i Berts och Pajens bygge.
Blev lite OT där. Matchen - tror ändå på en tight tillställning där DjIF vinner med 3-1. Så länge arbetsinsatsen är bra kommer jag inte gnälla på det.
