Ska erkänna att jag också i hemlighet har suttit och hoppats på en rejäl torsk - bara för att några ansvariga ska vakna och börja göra något åt läget. Egentligen vill jag såklart att vi vinner alla matcher men så illa känns det just nu. Även om vi skulle spela upp oss och t o m nå slutspel känns det som att vi inte har några som helst chanser att gå längre än en kvartsfinal. Det känns inte som ett lag byggt för ett slutspel och det kände jag inte förra eller knappt förrförra säsongen heller. Och Tangnes känns inte som en tränare byggd för ett slutspel. Därför skulle en rejäl bottensäsong nästan (obs: nästan) kännas bättre eftersom det då ökar chanserna för att rejäla förändringar sker. Det känns nästan bättre än en mitten-/medioker säsong, där vi kanske går till play in eller rentav till kvartsfinal och åker ut på samma trista sätt som i fjol.
Det är ju ett märkligt resonemang, men känslor är ju inte alltid resonabla. :roll: Naturligtvis vill jag som sagt se ett vinnande LHC mest av allt, men jag ser inte hur det kan ske med nuvarande stab på plats (pratar då minst lika mycket om ledning och tränare som om (många) spelare). Jag minns såväl besvikelsen efter uttåget 15/16 och den ännu större besvikelsen efter kvarten 16/17 då vi var så oerhört lama och oengagerade, sättet vi åkte ut på, det spel och (brist på) engagemang vi visade upp, och samma inställning ser jag nu igen (såväl som flera gånger i grundserien de föregående två åren). Det finns ta mig fan inget värre än att se laget man älskar och har älskat och följt intensivt sen barnsben uppträda på det sättet. Om nu Tangnes och Emvall och alla andra ansvariga verkligen ska leda denna organisation i två år till (vet inte hur länge till Emvall sitter men Tangnes har väl två år kvar efter denna säsong?) är jag genuint oroad över vad som kommer hända med min kära klubb.
