Vi har ny sportchef, nya tränare, högre omsättning av spelare än på länge och många juniorer. Vi håller på att lägga om spelidé, taktik och mentalitet i hela föreningen. Sånt tar tid, det vore naivt att tro något annat. Det förklarar och nästan ursäktar bristen på organiserat anfallsspel, missade markeringar, slarviga passningar som inte hittar sin adress etc. Det känns som att det ofta beror på att det inte sitter i ryggmärgen på spelarna var de ska befinna sig när, vilka åkvägar de ska ta etc. Det kommer (förhoppningsvis).
Det som oroar mer är att det som skulle va våran största tillgång; att ha spelarna med mest karaktär som alltid jobbar hårdare än motståndarna, än så länge visat sig vara raka motsatsen. Störde mig många gånger på spelare som åker och fisglider i egen zon i situationer där de har en chans att påverka spelet och vinna pucken. Var det inte detta som skulle vara "det nya LHC"? Djurgården och Rögle jobbade hårdare än LHC som mest sett ut som det gamla LHC med mängder av nonchalanta försvarsmissar men i år kryddat med riktigt uddlös offensiv.
Det hade varit ruskigt skönt med en bra insats mot Modo på fredag. Om detta usla spel fortsätter kan det säkert sätta sig i huvet på spelarna och det låser sig helt till slut. Det är ju inte direkt så att vi fallit med flaggan i topp. De två senaste matcherna är, utan att överdriva, bland det sämsta jag sett av LHC sen Säckens sista säsong. Tur att schemat är hyfsat glest i början för Tangnes och co har en del att slipa på. Det är absolut inte panik än, men tendenserna är oroande.