Matchen idag betydde ingenting. Allt vi behövde veta om vad LHC lärt sig av de senaste 10 årens slutspel fick vi svar på i första bortamatchen mot HV. D.v.s. inget. Det blir inget guld iår igen. Vi kanske gnetar oss förbi HV på 7 matcher, kommer mörbultade till en semifinal och blir en munsbit för Skellefteå eller Växjö.
Känner igen kommentarerna efter matchen. Stjärnspelaren som erkänner att han inte nått upp till förväntningarna i slutspelet. Resultatet av det kommer bli en assist i en gedigen 1-4 förlust i sista matchen för säsongen. Spelare i tredjefemman säger att än finns chansen, det kommer bli en lång serie som förväntat. Det är klart, tror man att det alltid blir 7 matcher så kommer man ta ledigt vissa matcher och den marginalen finns inte och det har straffat sig gång på gång på gång.
Nu väntar jag bara på att en nyckelspelare ska dra på sig en avstängning så är det ett fullbordat LHC-slutspel. Något ruttet sitter i väggarna. Vart finns vinnarkulturen?
Men grunden i problemet är att LHC tar "ledigt" i nyckelmatcher som inget annat lag gör. Det känns oförberett och oproffsigt. Idag var ett exempel på en sån match. Första bortamatchen var ett exempel på hur man slutar trumma på när man leder med ett mål. Vilket läge att döda en nervös motståndare. Istället pissar man på sig. Känner igen allt, det går i samma mönster från tidigare slutspel. Kan väl inte finnas något lag med fler suddenförluster än LHC sista 10 åren?