Helt stört att detta händer. Så jävla tråkigt att det är på bekostnad av Sebbe bara. Nu jävlar tar vi det här för nummer 12.
Sjukt att ungarna fortfarande sover här hemma. Det har skrikits och svurits värre än någonsin. Men så jävla mäktigt av grabbarna. Förlåt att jag tvivlar. Lovar att det var sista gången.
Vi ska spela för att vinna nu. Våga. Modo är sjukt nere nu och vi ska ta till vara på adrenalinet nu.
FÖRLÅT.
edit. Vi är alla olika hur vi upplever sport. För mig finns det bara himmel eller helvete. Upp eller ner. Jag är obotlig optimist eller stans pessimist samtidigt. Orka snack om medgång och att det är rätt åt dom som stängde av. Det var väl värt det just då.
