Vi kör på med mer betalartiklar från Aftonblaskan:
”Jag borde ha lämnat NHL för länge sedan”
Linköpings Jeff Taffe om slutspelet, NHL och relationen till Wayne Gretzky: ”En bra kille”
LINKÖPING. Han har spelat med Sidney Crosby och är ingift släkt med Wayne Gretzky.
Sportbladet stämde träff med Linköpings poängkung Jeff Taffe för att diskutera hans succésäsong, kvartsfinalserien mot HV71 och hans relation till ”The Great One”.
– Han är lätt att prata med, en bra kille helt enkelt, säger Taffe.
Utanför isen beskriver lagkamraterna honom som ”rolig”, ”snäll” och ”en person som inte går att tycka illa om”.
På isen har Jeff Taffe varit en stor anledning till LHC:s fjärdeplats och att laget nu har hemmaplansfördel i kvartsfinalserien mot HV71.
– Jag tror det blir bra matcher. Jag gillar att spela mot HV, de har en bra arena och ett bra lag. Tittar man spelare för spelare har vi rätt likvärdiga lag och det kommer att bli jämnt. Vi måste se till att dra ner tempot på deras snabba spelare, säger Taffe.
Lagen har mötts fem gånger i grundserien, och ofta har Jeff Taffe haft huvudrollen. Amerikanen har gjort åtta poäng i matcherna mot HV, men i lagens första möte hamnade han i fokus i negativ bemärkelse.
Linköping ledde med 4-1 då Taffe åkte på ett matchstraff och HV vände och vann.
– En olycklig situation. Det var mer frustrerande än något annat. Ser man tillbaka på det tycker jag att man kan se att det är en bra tackling, säger Taffe.
– Jag blev avstängd och efter det backade jag lite från det fysiska spelet och det är inte mitt sätt att spela. Jag behöver vara involverad och spela hårt varje kväll. Det tog ett tag, men därefter har det gått betydligt bättre, säger Taffe, som mellan alla matcher och träningar har börjat plugga.
Han hoppade av college efter tre av fyra år, men har nu börjat läsa enstaka kurser online för att få sin examen.
– Jag får välja lite själv vilka kurser jag ska läsa, men jag sprider ut det och tar en kurs varje termin. Jag har faktiskt möte med läraren via skype senare i dag.
– Det är bra, men väldigt stressigt. Det här är min första kurs, men jag borde inte ha hoppat på det här det här nu. Jag borde ha gjort det till sommaren. Jag har en miljon saker att göra, och det sista man vill göra är att sätta sig och plugga, tro mig, säger han och skrattar.
34-åringen tar en klunk vatten och berättar om hur bra han och familjen trivs i Linköping och hur lagkamraterna hjälpt honom att acklimatisera sig till det svenska spelet innan samtalet glider över till hans NHL-karriär. Taffe har sammanlagt spelat i sex olika klubbar och står noterad för 46 poäng på 180 NHL-matcher.
– Det var jättebra. Vi fick uppleva många olika lag och städer. Vi blev vana vid livsstilen, att flytta runt. Jag fick spela med många bra spelare och många säger väl att de vill spela mer, men det var kul att spela på den nivån, säger han.
När bestämde du dig för att flytta till Europa?
– Nu när jag kollar tillbaka borde jag ha kommit hit för sex, sju år sedan. Jag borde ha lämnat för längesen, men det var bekvämt att bo kvar. Man är van vid livet och spelet. Vi sköt upp beslutet, men till slut bestämde vi oss för att åka och det är jag glad för. Förhoppningsvis blir vi kvar här några år till, säger han.
Varför skulle du ha flyttat tidigare?
– Man försöker alltid komma till NHL, men till slut når man en punkt där man inte får spela särskilt mycket. Det blir lite upp och ner mellan AHL och NHL, och det är mest bara frustrerande. Samtidigt är det lätt att i efterhand säga hur man borde göra, säger Taffe.
Sedan var det ju det här med relationen till legendaren Wayne Gretzky.
Jeff Taffes fru och Janet Gretzky (Waynes fru) är systrar.
– Några av mina kompisar har träffat honom och det är alltid en stor grej, men han är en vanlig människa. Det är svårt för mig att förstå hur stort det är för vissa. När vi åker hem på somrarna åker vi alltid till Kalifornien och träffar dem, säger Taffe.
Hur var det första gången du träffade honom, var du starstruck?
– I början var det lite skrämmande att träffa honom, men man möter många kända spelare och du är alltid lite starstruck och lite nervös. Men han är lätt att prata med, en bra kille helt enkelt.
Hur bra koll har han din karriär?
– Vi var i deras hus i somras när jag funderade på var jag skulle spela och han frågade ”var ska du spela nästa år?” Han är alltid intresserad av vad jag gör och min fru pratar med dem varje vecka och hon säger säkert hur det går. Men förutom det tror jag inte han är så orolig. Jag tror inte han ligger sömnlös över hur det går för mig, säger Jeff Taffe och skrattar.
Johannes Hägglund
FAKTA
Jeff Taffe
Ålder: 34.
Familj: Fru och två barn (tvillingar).
Klubb: Linköping HC.
Position: Center.
NHL-meriter: 46 poäng på 180 NHL-matcher.
NHL-klubbar: Arizona Coyotes, New York Ranges, Pittsburgh Penguins, Florida Panthers, Chicago Blackhawks och Minnesota Wild.
Övrigt: Slutade två i SHL:s poäng med sina 59 poäng.
Antingen eller:
Hamburgare eller köttbullar
”Jag gillar köttbullarna, jag tar det.
Mål eller assist.
Jag gillar att göra mål, för jag gör det inte så ofta, men en bra passning gillar jag ändå mer.”
Fotboll eller amerikansk fotboll
”Ska jag vara ärlig gillar jag inte något av det. Men jag väljer ändå amerikansk fotboll. Jag klarar inte av fotboll, det är för tråkigt. Jag kan inte se det.”
Liten eller stor rink
”Man måste gilla den stora rinken, man får lite mer tid på sig.
Saab eller Chevrolet
Saab. Jag måste säga det va? Haha, det var det enda svaret.
”
3 snabba:
Bästa spelaren du spelat med?
”Åhh, svårt. Jag har spelat med så många bra. Men man måste ge mycket respekt till en sådan som Sidney Crosby. Han är nog den jag sett som jobbar hårdast varje dag. Varje dag jobbar han hårt för att bli bättre och göra sina lagkamrater bättre.
”
Bästa spelaren i SHL?
”Det finns många skickliga spelare. Det finns en handfull spelare i varje lag. Men den som förmodligen betyder mest för sitt lag är Mikael Tellqvist, målvakten i Djurgården. De är ett helt annat lag när han inte står i mål. Han vinner en hel del matcher till dem.”
Någon motståndare som det har känts extra häftigt att möta?
När jag var yngre växte jag upp med att titta på spelare som Mike Modano och Brett Hull och det var kul att möta dem. Man stannade upp för en sekund och var lite chockad, men sedan var det bara att fortsätta spela.
