Kjeppkinesen Man ser som sagt olika på saker och ting. Det jag beskriver som fenomen är något som infinner sig från både spelare, föräldrar och ledare på knattenivå till supportrar och uppåt genom hela föreningen. I min mening blir det riktigt jäkla svårt (omöjligt?) att bygga en riktigt genuin vi-känsla när man i alla lägen ska vara 100% objektiv. Det är inte bara vi mot dom. Det är även väldigt mycket vi mot oss själva alldeles för ofta.
Edit
Jag menar inte att man inte får vädra missnöje eller påpeka något man upplever vara snett. Däremot upplever jag att väldigt mycket av den frustration som yttras inte framförs i en anda som kan föra föreningen framåt. Snarare mer splittrande. Flummigt utryckt men det är inte helt lätt att formulera 100% korrekt.
Edit 2
Lite mer ordsvammel, men jag upplever att mångas strävan efter 100%-ig objektivitet helat tiden snudd på skulle få vissa att avstå ett SM-guld om vederbörande inte tyckte att vi var det solklart bättre laget. För få känner whatever it takes gällande att vinna som VI, som LHC. Lite mer villkorslös vi-anda tror jag skulle göra oss gott som förening, från minsta knatte till supporter, sponsor och ledare 🙂
