Roade mig med att jämföra trupper från Tangnes första säsong och den som blev hans sista. Vet att många med mig tyckte att vi spelade bra hockey första säsongen där. Att man såg tendenser till något nytt. Formationerna är inte exakt som de formerades hela tiden, men ungefär. Säg till om jag glömt något, minnet sviker kanske 😉
15/16
Little - Roe - Gordon
Hardt - Pajen - Rakhshani
Lilja - Fogen - Sörensen
Sebbe - Freddan - Törna/Gallo
Junland - Rahimi
Billins - Carlsson
Forsling - Dahlström
AK47
17/18
Lilja - Roy - Gordon
Trkulja - Olimb - Olimb
Sylvegård - Mårtensson - Sörensen
Jimmy - Pajen - Sebbe
Näkyvä - Lundgren
Billins - Mullen/Bibic/Ginning
Eddie - AK47
Kommentar: Det första som slår mig är hur bra backar vi hade 15/16. Vill minnas att vi spelade oss ur egen zon enklare och att vi smidigare kunde förlägga spelet i offensiv zon. Nästan samtliga backar kunde hålla ifrån och glida ur pressen man sattes under. Tack vare styrka och/eller skicklighet.
Våra centrar var mer av arbetare, inga snidare. Intensivare forwards överlag som tog rakare väg mot mål.
Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta. Jag försöker tänka på vad Tangnes hade för förutsättningar att lyckas. Jag har åtminstone trott på det de två första säsongerna. 17/18-säsongen slutade jag tro på det ganska tidigt, vilket är ganska ovanligt mig. Högstanivån fanns aldrig där. Lägstanivån var brutal. Hur man föll ihop och och hur det saknades ledare i laget när det gick utför. Skamligt och pinsamt nästan ibland.
Uppenbarligen saknades det saker även 15/16 och Hallam var storebror till Tangnes redan då, men den säsongen gav mig ändå något att tro på.
