Väldigt mycket psykologi i hockey. Tycker man ser jätteklart vilket lag som är det bättre inledningsvis, men man får inte in puckarna. Sen får ett sargat lag lite medgång och varpå medstudsarna och flytet i spelet kommer som på köpet. Efter 0-2 blir det jobbigt såklart, och då känns det som att man blir stressade och lyckas inte med mycket alls. Ett lag som mer eller mindre måste vinna mot ett lag som inte är lika desperata.
Bara för att man ligger under stort mot jumbon behöver ju inte allt vara åt helvete (läs; "nu kommer raset", "man är inte bättre än 0-4 mot jumbon" osv osv). Inte i matchen, och framför allt inte i allmänhet.