Ikväll är vi värda att fira. Ikväll är vi värda att slappna av, känna hur all ångest sipprar ur kroppen och försvinner. Ikväll kan vi, för första gången på länge, känna någon sorts glädje. Och vi kan, för första gången vid den här tiden på året, säga: tack för att säsongen äntligen är över!
Men inse också följande: när vi slår upp våra ögon imorgon bitti så är sanningen ändå svidande: ett av elitseriens, på förhand, mest upptippade lag med en lönebudget som är i taket, har missat slutspelet.
Imorgon ska därför yxorna falla, det slutgiltiga omdömet ges. Ris (och ros) skall delas ut, ansvar skall bestämmas, konsekvenser skall inträffa.
Redan nu har glädjen övergått till lättnad. Imorgon finns inte lättnaden kvar. Imorgon finns bara de krav som LHC inte lyckats att nå upp till ikväll. Det får vi inte glömma, och vi får inte ta lätt på det heller.
Men, mina vänner, mina LHC-bröder (och systrar) - ikväll är vi värda att slappna av. Lägg er med ett leende på läpparna - imorgon är en annan dag!
EDIT: Skadeglädje är en sak. Men vi, om några, borde visa klass efter stundens allvar. Ni må håna DIF och deras supportrar för att de lirar kvalserien - men minns att vi var cirka 90 sekunder från att ta deras plats. Vi var totalt fyra mål ifrån att ta deras plats. Vi har ingen som helst anledning till att vara kaxiga.
