Vad ska man säga? Finns det nåt som man inte redan sagt?
Det blir nog ett jobbigt uppvaknande om man tror att det ska lösa sig bara. LHC har förtjänat att ligga där man ligger länge, men sista tiden har det varit under all jävla kritik på isen. Jag kan inte se hur det här läget skulle accepterats någon annanstans i Sverige.
Säcken står och pratar om att man inte "får" saker på isen. Tjena.
Det går att prata om att "med det här laget ska det vända" och allt vad det heter, men det finns INGENTING i spelet som visar att man är på rätt väg. Förr vet jag att man levde efter en slags heder, att man inte accepterade två förluster i rad. Ibland hände det - men det var jäkligt sällan och hände det så ansågs det som en förnedring. Nu verkar man acceptera det mesta. Tråkig utveckling. Speciellt med tanke på laget man förfogar över.
Klart att spelet kan låsa sig, men det finns en gräns för hur mycket som kan accepteras. Det händer ju inget, det har sett skit ut alldeles för länge redan. Hur länge ska man hänvisa till att man har en "stark tro"?
Tror ni att det är nån som tackar er den dagen ni åker ur elitserien, bara för att ni "stod på er" och trodde på det ni gjorde? Mycket möjligt att det är att vara överdrivet negativ när jag skriver så här, men grejen är att jag tar ingenting för givet nu längre. Att åka ur elitserien var nåt man kunde säga med skratt i rösten inför säsongen, men som man spelar nu så kan det mycket väl hända.
Världen har sett betydligt större skrällar än att ett "topplag" gått ner sig en säsong och åkt ur högsta serien. Det är ingen utopi att LHC skulle åka ur elitserien. Jag är ingen pessimist, men jag vill inte se att att LHC, när säsongen summeras, inte har gjort allt man kunnat för att undvika den utvecklingen.
Som man spelar nu så kan det mycket väl bli kvalserien. Oroligt, omodernt, passivt. En och en. Tydliga ingredineser i ett kvalserielag. VAD kommer man göra nu?
VAD?
