Tandlöst var ordet.
Vi har dels själva hockeybiten. Precis som Robbi är inne på så kämpar andra föreningar med näbbar och klor för att få ekonomin att gå ihop medan Leksand trixar med vad som bara kan liknas vid ekonomisk doping. Och det är när man kommer in på det företagsekonomiska som man verkligen kan börja fundera.
Leksand har stora skulder, främst till Leksands kommun och tydligen också till en bank. Troligen räcker det att Leksand får dessa stora fordringsägare med sig för att tingsrätten ska besluta om rekonstruktion. Dessa fordringsägare kan antagligen leva med att få tillbaka 25% av fordringarna eftersom de överlever ändå (särskilt kommunen). Alternativet är konkurs, och då kan det ju eventuellt bli 0%. Det är troligen värre för ett antal mindre fordringsägare. Om det handlar om små företag så kan det mycket väl vara så att de själva hamnar på obestånd vare sig det blir 0% eller 25%. De 75% som som inte får tillbaka kan stjälpa dom. Men det är å andra sidan den ekonomiska verklighet man lever i och det är måhända inte Leksands problem.
Men nu kommer vi till kärnan i det här resonemanget: Det är inte första gången Leksand är i ekonomiska problem. Säsong efter säsong har man levt på glädjekalkyler som inte gått ihop, och sedan ändå lyckats bli räddade av Ejendal och/eller kommunen. Och efter varje gång har företrädare för Leksand snackat om att "lära läxan" och "anpassa kostymen". Det visar sig rätt tydligt nu att man uppenbarligen inte dragit lärdom alls. För nu står dom där igen. Detta klassiska lag med numera klassiska ekonomiska problem.
Ska tingsrätten nu bevilja rekonstruktion så ser jag inte vilka indikationer det finns på att det blir bättre i Leksand nästa gång. Därför borde Leksand istället försättas i konkurs och få börja om i lägre divisioner. Då blir det kanske äntligen lite ordning.
